Idag har jag börjat packa små, små kläder som ska få följa med på förlossningen.

- 2 bodysar, samma som vi hade till Jackie
- 2 byxor, dito
- ny fin vit jumpsuit från Polarn
- Jackies gamla pyjamas
- strumpor och hjälmmössor
- overall att åka hem i har vi fått låna av Meja
- mössa för hemgång

Till mig själv har jag inte packat så mycket, blir vi där längre än planerat får Tomas åka hem och hämta mer prylar. Eller så bor jag i sjukhusrocken, gick bra sist. Nya mjukisdressen, några amningsplagg och underkläder är med i alla fall. Tomas ska få en t-shirt och ett par kallingar.

Magsjuka is in the house!

Om det var någon rar själ som tänkt komma och hälsa på oss, tänk om. 

Jackie hade en riktigt skitdag igår. Började på morgonen med att jag oförsiktigt drog av henne pyjamaströjan så att läppen fastnade och såret gick upp. Sedan åt hon knappt någonting på hela dagen, sov som en kratta, hade lite feber mitt på dagen och rundade av med att kräkas upp middagen. Våra kvällsplaner blev inställda, men vi var vid gott mod ändå, för hon somnade och sov som en stock precis som vanligt. Ända till 9 imorse. Åt frukost, kräktes två gånger mer tillhörande städning och duschning. Och ja, sjukan är ett faktum.

Nu sover det lilla gullefjunet utmattat i sin säng. Jag håller tummarna att både jag och Tomas klarar oss från kräkningar. Vill INTE vara med om att förlossningen drar igång pga kräkningar, och att Tomas i så fall inte skulle få vara med pga egna sådana. Hua, hemska tanke. Nu ska jag leta fram handsprit.

Japp, hemma idag också. Är själv betydligt bättre och hade egentligen tänkt pallra mig iväg till jobbet, men då stöp Jackie på huvudet här igårkväll och slog munnen ganska rejält. Nappen, som hon hade i munnen, gick sönder, och det blödde massor från någonstans i munnen. Obehagligt! Och hon var ju naturligtvis jätteledsen och rädd som de blir när de gör sig illa. Vi blev såklart superskärrade, men lyckades badda med hushållspapper och kallvatten såpass att vi kunde se att tänderna satt kvar. Antagligen så hade nappen slagit upp ett sår i tandköttet ovanför framtänderna, och där blöder man väl rätt mycket tror jag. Eller det verkar i alla fall så. Vi ringde 1177 och fick rådet att avvakta och uppsöka en tandläkare idag. Hon drack välling i alla fall, och somnade som vanligt. Sedan vaknade hon några timmar senare och var ledsen, med VÄRLDENS fläskläpp. Alltså, hon såg bedrövlig ut! Och verkade ha ont. Vi försökte få i henne alvedon men det gick sådär. Tillslut doppade vi nappen några gånger i alvedonen och lyckades få i henne i alla fall litegrann. Har hört att man kan liksom punktbehandla med flytande alvedon, så om det stämmer så fick hon väl i alla fall lite lindring på det onda. Sov hela natten sedan och såg helt normal ut när hon vaknade.

Men, alltså är jag hemma och vi har varit iväg till tandläkaren på förmiddagen här. Inga skador på tänderna vad de kunde se (inte så lätt att se iofs, Jackie var inte helt och hållet med på noterna). Känns bra ändå att vara noggrann och kolla upp och anmäla till försäkringsbolaget, så det finns dokumenterat OM det skulle bli något senare. Kom dessutom ihåg att teckna en gravidförsäkring. Bättre sent än aldrig, typ. Och så har jag anmält VAB till Försäkringskassan. Det adminsitrativa är mao klart, dags för veckostädning. 

Jaha då var vecka 36 till ända. Innebär fyra veckor på dagen till beräknad födsel. Om två veckor är det inte för tidigt ens! Sjukt sjukt sjukt.

Något annat som är sjukt är mitt allmäntillstånd just nu. Fick ont i halsen igår som bara blev värre och värre, och tillslut vandrade det ut i öronen också. I kombination med magen och allmänt svårt att sova, plus att Jackie vaknade kl 5 så kan man väl säga att natten var ett litet helvete. Jag är alltså hemma idag. Hoppas på att klara mig från dunderförkylning, eller ännu värre och som jag kom på under nattens vakentimmar: svininfluensa! 

Lämnade en trött (no kidding) Jackie på dagis på förmiddagen. Hon grinade först lite, men sedan gick hon raka vägen till Barbro och hoppade upp i knäet, och sedan log hon åt mig när vi vinkade i fönstret. Fint! Gick raka vägen hem och la mig i soffan och sov en stund. Nu är jag hungrig. Ska leta igenom Netflix efter någon bra film, och så ska jag äta lunch framför den i soffan.

.. om dagens hämtning. Det gick hur bra som helst! När jag kom satt Jackie med 3 tjejer till och en fröken och pysslade med någon slags omvänd pärlplatta (platta med massa hål, och så knappar med piggar som man stoppade i hålen), och var helt uppslukad! Hon kollade upp lite snabbt på mig, men reagerade knappt utan fortsatte plocka med de där knapparna. Måste köpa en sån där platta.. Sedan började hon babbla på som tusan, spexade medans vi klädde på oss och vinkade sedan hejdå till fröknarna innan vi gick. Skönt!

När vi kom hem kutade hon runt och grejade med alla leksaker, glad att vara hemma bland sina grejer som det verkade. Dock blir hon ganska snabbt trött när vi kommer hem, och hungrig antar jag, för det brukar bli rätt gnälligt precis i lagom tid för mig att laga middag. Lite stökigt har det varit att få ihop någon mat. Men, idag satte jag henne vid köksbordet med kritor och papper, och där satt hon i en hel timme och ritade och ritade. Pyssel verkar gå hem. Måste fixa lite mer i samma slag. Kändes som skönt för henne att ta det lugnt efter dagis och bara få sitta och plocka och greja, istället för att kuta runt som en tok och sedan krascha. 

Nu blir det sängen, har ont i både hals och öron och tänkte försöka sova bort eventuell förkylning. Nu.

Så här i slutet av graviditeten är det ju pass på för att äta så mycket godsaker som möjligt. Jo, men så är det ju, när ska man annars liksom? Jag har ingen som helst kroppsnoja nu eftersom det gick så bra förra gången (och ja, jag vet att det inte behöver bli lika den här svängen). Alltså unnar jag mig järnet och tänker att jag har hela våren på mig att gå ner till acceptabel nivå innan kläderna ska kastas framåt sommaren. Börjar bli riktigt sugen på att köra igång viktväktarna igen. Planen är att komma igång ganska snabbt efter förlossningen. Jag tänkte ge mig själv några veckor att landa i det nya, men sedan är det nog, då kör jag igång! Ska bli kul faktiskt, och dessutom får man äta så pass mycket mer så länge man ammar så känns inte jobbigt alls. 

Blev så peppad att gå ner i vikt att jag ställde mig på vågen i morse. 80,5  och alltså + 14 kilo visade den nu. Heelt okej tycker jag med 4 veckor kvar till BF. Det där sista är ju ändå bara bebis och vatten. Om jag inte går upp så mycket mer nu så ligger jag väldigt mycket bättre till nu än med Jackie. Då vägde jag nära 90 innan förlossningen. Känns jätteskönt att det inte behöver bli så mycket nu, då var det riktigt tungt och dessutom fick jag så ont i fötterna :)

Har i alla fall kommit hem från jobbet nu, slängt i en tvättmaskin och landat i soffan med ett glas saft. Tänkte passa på att vila lite innan jag hämtar hem lillan från dagis. Hoppas det gått bra idag, imorse grät hon järnet. Slutade dock när jag gått därifrån, jag såg henne i fönstret och då gick det minsann bra. Filmning från hennes sida.

Idag har jag och bebisen blivit grundligt besiktade på alla sätt. Först var vi hos Ludmila och gjorde gynundersökning och ultraljud. Allt såg bra ut, livmodertappen fortfarande förkortad såklart men i övrigt inga konstigheter. Hon tittade efter och bekräftade att bebis är en lillasyster och ingen lillebror, och dessutom sa hon att det blir en ganska liten bebis, under 3 500 gram trodde hon. Blev också sjukskriven 50% fram tills jag går hem 1 februari, skönt!

På eftermiddagen var jag till Mikael, vanliga barnmorskan. I princip alla värden är bättre nu än de var vid start; blodtryck, blodsocker och så. Märkligt! SF-måttet var 34-35 cm, och ska sammanfalla ungefär med antal veckor vilket ju stämmer bra. Tror jag gått 35 fulla nu, och 3 dagar kanske. Hjärtljuden låg på ca 135. Dessutom var bebisen fixerad, med huvudet neråt då. Blev lite förvånad, trodde inte att de gjorde det så tidigt, eller ens över huvud taget, när det var andra barnet men tydligen kunde det vara så. Han trodde inte heller att det var en stor bebis, och gissade också på under 3 500 gram. Spännande att se vad det blir i slutändan! Jackie var ju liten, 3 156 gram, och enligt Micke brukade det oftast vara ganska lika mellan syskon. Vi får väl se.

Gick superbra att lämna Jackie imorse, hon grät INGENTING! Kändes superbra. Dock var hon desto snyftigare när jag hämtade henne, men så kan det vara. Nu är hon jättetrött så vi ska göra tidig kväll här. Och en liten kaffe till mamman.

Japp, första RIKTIGA vardagen avklarad i familjen. Innebär alltså att vi allihop åkte på jobb och dagis i morse. Har vi aldrig gjort förrut. Tomas åkte iväg tidigt såklart, jag gjorde mig iordning och väckte sedan Jackie vid 7.30 nånting. Sömntutan våran. Känns bra att vi fixar att komma iväg allihop i hyffsad tid! Eller ja, förrutom Tomas som försov sig en timme. Lämnade Jackie vid 8.30 Det gick överförväntan. Hon började snyfta litegrann sådär när vi kom dit, fattar väl vad som är grejen antar jag. Fortsatte lite halvhjärtat medans jag klädde av henne och pratade med personalen. Sedan började hon gråta riktigt när jag lyfte upp henne i famnen för att lämna över henne till Ing-Marie. MEN, när jag liksom räcker över henne så sträcker hon ut armarna mot Ing-Marie. Istället för att i panik klamra sig fast runt min hals då. Det tycker jag var bra! Sedan sa vi bara hejdå, hon grinade men jag gick direkt, så vet faktiskt inte riktigt hur det gick. Antar att hon faktiskt slutade rätt snabbt. 

Hur som helst så ringde jag och kollade läget framåt eftermiddagen, och fick höra att allt hade gått toppen! Grymt skönt att höra. Hon hade ätit massor till lunch och sedan sovit inne (pga kylan) i vagnen. Frågade om hon kunnat somna inne lika lätt som ute, och det hade ju tagit en stund förstås, hon hade legat länge och pratat och sjungit i vagnen, haha! Sångfågeln.

15.30 stack jag från jobbet, ville hämta henne innan 16 då de slår ihop avdelningarna för de barn som är kvar. Hon blir orolig när det blir stökigt, så tänkte att hon skulle slippa gå över till storbarnsavdelning än på ett tag. När jag kom dit var det bara 5 barn kvar tror jag, och de satt och myste och läste i soffan. När hon såg mig började hon såklart att gråta lite, MEN hon skrattade också. Nästan mer än hon grät faktiskt. Sedan var det som att hon ville visa vad hon gjort under dagen, hon rusade runt runt och pekade och babblade. Dessutom hade hon lärt sig vilka de andra barnen var. Hon gillar ju att peka på saker och så ska man säga vad det är. Näsa, öga, mun och så. Idag hade hon pekat på barnen i tur och ordning och så hade personalen fått säga deras namn, och nu när de frågade vart Evelina var så pekade Jackie ut henne direkt. Gulligt! 

Jaja, svamligt och ointressant det här säkert, men det är ju liksom viktigt för oss! Jag ska snart sluta älta dagis på detaljnivå.

Imorgon är det jobb, såklart, men också besök hos Ludmila på förmiddagen och hos barnmorskan på eftermiddagen. Ska höra med Ludmila om hon kan kolla så att det inte dykt upp en snopp på bebisen. Nojig nu att de ska ha sett fel, haha! Jag har ju köpt massa tjejgrejer!