Särskilt med tanke på att det händer MASSOR med kidsens utveckling just nu. Pella har börjat ta sig framåt på egen hand. Igår faktiskt. 8,5 månad tog det för poletten att trilla ner. Nu körs det någon form av has-gång här hemma, med ett ben fram och ett bak. Det går inte fort men det går. Och hon är superlycklig.

Jackie surrar och surrar och surrar. Sätter saker i sammanhang och förstår mer och mer. Hon är så härlig! Jag skulle vilja skriva ner allt roligt hon säger, men det går liksom inte att sätta på pränt. Hon heter i alla fall Jackie Fåssbääg och bor på Niagatan. Hon frågar "vad är det?", fast som ett ord "vad-e-de?". Och "vad gör ni?" fast "va-jö-ni?", hon är ju ändå Sönnsvallsbo. När jag la henne alldeles nyss fick jag ett viskande "ja esskar dej mamma, gonatt". Det är så fint! 

Nu är det fredagkväll, med en köttbit och hemslagen bea i soffan. Underbart!

Hon böjer substantiv på sitt eget vis nu. Vi kan ta "ponny" som exempel. Det är mycket My Little Pony nu sedan vi råkade visa henne det på TVn. Då heter det en ponny, flera ponnyna, och i bestämd form ponnynana. Går att böja alla ord så, tydligen. Man kan ha solen i öganana till exempel. 

Man kan äta bapp-bullanana med patta och bakkup.

I lördags blev lillskrotungen 5 månader, så stort! Hon firade med att få en egen matstol, Tripp Trapp - likadan som syrran. En ny dyna fick hon också, hade ju kunnat ärva Jackies, men den var så himla sunkig tyckte jag. Så nu har alla varsin plats vid matbordet! Jackie är väldigt noga med vilken som är vems; Titti tol, mammal tol, pappal tol, Pillal tol. Lite svårt med s-ljudet kan man ana, haha! 

Hur som helst. Pella är världens goaste lilla knubbis. Hon är så himla glad jämt! Det är så himla mysigt nu när hon blivit en "riktig" bebis, en liten person.

Månadens status:

- Som sagt en riktig glader. Visst kan hon vara missnöjd sådär, men inte så hon blir ledsen och gråter, mer att hon vill ha uppmärksamhet. Då grymtar hon och har sig, och när hon får det hon vill ha (sällskap) blir hon superglad! Än så länge älskar hon alla människor, alla får bära och busa med henne. Kanske börjar visa liite tendenser till mammig- och pappighet, och det är väl som det brukar vara i den här åldern antar jag. 

- Lite kluven kring det här med sömnen. Nätterna är hur bra som helst, även om det varit lite stökigt nu en kort period då hon vaknat och haft fullt ös under småtimmarna. Utvecklingsfas tror jag. Nu är vi tillbaka till normalt igen: 19-07 oftast utan matning, eventuellt någon nappistoppning. Dagarna.. Ja, vad ska man säga? Vissa dagar är hur bra som helst, särskilt om vi är hemma och hon får sova inne i sängen. Då somnar hon oftast utan minsta krångel, bara i med nappen och på med snutten. Värre om vi är omkring och hon ska sova i vagnen. Verkar inte gilla ergonomisk sits så mycket, hon vill liksom ligga på sidan och det går ju inte så bra. Tack till Åsa som kom med förslaget om att lägga en kudde i "hålet" i vagnen, så att sitsen blir rak. Sedan dess har det blivit några längre lurar, vi får jobba på det. Tre eller fyra sovningar om dagen brukar det bli. Och, så länge nätterna går så bra ska man väl inte klaga på hur dagarna ser ut..

- Ammar fortfarande, men jag tror det börjar bli lite klent? Hon känns ofta hungrig. Vill inte börja med massa mer ersättning utan tänker att vi ska dit med gröt, mat och välling. Gröten verkar hon gilla, fast det är klurigt hur den ska hamna i magen. Idag käkade hon en liten portion till lunch, så det tar sig. Fick även smaka lite banan på eftermiddagen och det gick också ner även om det grimarserades en del. 

Dagsschemat ser ungefär ut såhär:

7-8 Vaknar. Käkar lite olika på morgonen, men någon amning i sängen blir det.

9 Käkar frukost, nu amning men ska bli gröt på sikt.

Sover

12 Ammar, blir nog mat här inom kort.

Sover

14-15 Ammar

Sover

17 Ammar

18.30 Ersättning

Godnatt.

Praktiskt med samma rutiner som Jackie, förrutom att Jackie inte sover hela tiden då. Efter lunch, när båda har ätit och jag lagt dem, då är det härligt! Då brukar jag äta lunch i soffan och lyxa med en kaffe efteråt.

- Det roligaste som finns är Jackie! Största idolen, och kommer säkert vara så länge kan jag tänka mig. Helt underbart att se dem skratta åt varandra. Börjar likna syskonkärlek!

 - Precis som förrut hänger hon lite här och där, växlar mellan gymmet, sittern, hoppgungan, gå-stolen, och så nu då matstolen. Vore skönt om vi kunde fasa ut några grejer. Bumbon tror jag inte kommer användas mer dock, tur vi köpte en beggad.

 - Jackie satt själv när hon var 5,5, och det tror jag inte att Pella kommer att göra. I så fall får hon sätta fart. Men snurrar på bra när hon ligger ner. Har rullat från mage-rygg och rygg-mage. Hon snor ofta från sida till sida och plockar med grejerna sina. Håller i grejer och suger på dem. Man har ju inte så mycket tid att "sitt-träna", det får komma av sig själv den här gången. Jackie kunde man ju liksom sitta på golvet med på ett annat sätt. 

- Är riktigt högljudd när hon sätter den sidan till. Jollrar rullande gurgel-ljud så det står härliga till. Och skrattar, massor.

- Inga tänder vad jag kan se, men tar ändå i och bits lite när hon äter. Kanske kliar och är på gång. 

- Längd och vikt har vi ingen koll på nu, nästa koll 15 augusti vid 6 månader. Sportar allt från 62 till 80 i kläder, mamma tar på det som passar.

Dags att runda av kvällen nu. Sista veckan sjävla för mig och tjejerna, semester för Tomas nästa vecka och sex veckor framåt, underbart! På lördag far vi till stugan i Gafsele. Åsele marknad och Lycksele djurpark har vi tänkt, och förhoppningsvis lite sol och bad också. Jackie har förresten strulat färdigt med sömnen, nu är hon återigen superlättsam och härlig. Bara att lägga henne, både dag- och kvällstid. Vi har dock inte provat sova borta på ett tag, så det blir spännande. Håller tummarna att det går bra.

Dagarna rullar på här, och ingen dag är den andra lik. Jackie strular fortfarande lite med sömnen, särskilt dagtid. Vi kan liksom inte greppa hur mycket hon behöver sova. Senaste dagarna har hon sovit en stund, men det har blivit lite på en höft sådär. I vagnen, i bilen, någon gång i sängen. Idag är vi bara hemma, så jag la henne i sängen för en timme sedan då hon var trött. Hon är fortfarande vaken och ligger och snackar och donar. Stökigt, för hon orkar inte en hel dag utan att sova något alls. Kvällarna tar sig, äntligen. Vi ställde ju in storsängen i hennes rum, och vips så ska hon bara sova i den. Senaste kvällarna har gått riktigt bra, jätteskönt. Sover hela nätterna gör hon, precis som vanligt. Smyger in på kvällarna och tittar på henne, hon är så himla fin och ser så stor ut! Vår  Tror dock att vi håller oss på hemma plan ett tag till tills vi ser att allt fungerar. 

Pella den lilla sköningen blir bara härligare och härligare. Värsta glad-proppen som gärna vill bli upplyft i luften och pruppad på magen. Så kul! Idag har hon dragit en långsovning på över tre timmar så nu är hon superpigg!

Som jag kanske skrivit förrut har Jackie brakat in i den värsta trotsperioden världen någonsin skådat. Vi pratar helt vansinniga ursinnesutbrott över precis vad som helst. I vintras hade vi ju ett liknande (och vet alltså också att det kommer att gå över, thank God!), men det här är sju resor värre. Nu har det också spillt över på hela sov-situationen. Sedan i måndags tvärvägrar hon att sova på dagarna, och då menar jag verkligen vägrar. Vi har inget annat val än att låta henne vara vaken. I och för sig, på sista tiden har hon varit vaken längre på kvällarna, så det kanske inte är så dumt att hon sover mindre på dagarna. Men känns som att det borde vara rimligt att i alla fall sova en liiten stund? Kvällarna har varit halv- till helstruliga; vi får trilskas, luras, lockas, spela Sjörövarfabbe på telefonen, sjunga och stryka över håret. Hon har vaknat och varit superledsen efter någon timme. Alltså jätteledsen, vettskrämd nästan. Vill komma upp, men det blir ju inte bättre ändå. 

Så sjukt jobbigt! 

Ikväll var vi hos Alex och Johanna, och icke att hon skulle sova där. Vi fick lägga henne i soffan tillslut, där hon däckade efter några minuter. Försökte lyfta över henne till sängen, hon fick panik och vi fick tacka för oss och åka hem. 

Jag har sådan ångest över det här. HATAR att inte veta hur vi ska hantera detta och när det ska sluta. 

När vi kom hem i kväll konstaterade vi följande: Nu går vi i ide några veckor, tills detta lugnat ner sig. Vi kommer inte att åka någonstans kvällstid. Alla sommarplaner är lagda på is tillvidare. Känns inte så kul, men det är fan inte kul att stå där hos någon annan med ett galet barn heller. 

Vi har tagit hem min gamla barnsäng dessutom. Tänkte att hon kanske skulle kunna byta. Kan konstatera såhär: Nästa försök blir någon gång 2015. 

Våran lilla solstråle! Jämt jämt jämt är hon såhär glad. 

Vi har börjat fundera på att byta säng till Jackie, så hon får en riktig säng istället för spjälsängen. Tror dock att vi låter den här lilla trots-fasen ebba ut först, känns dumt att kanske provocera fram någon tokig reaktion. Pella däremot, måste nog få ny säng. Flera nätter nu har hon snurrat runt i vaggan, alltså hon ligger med fötterna i huvudändan. Huvudet brukar vara uppklämt mot kanten, ser inte så jätteskönt ut. Hon kanske behöver lite mer plats att röra sig på? Börjar dessutom ta upp ganska mycket plats, så läge för spjälsäng är det kanske. Vi har ju en som står och väntar på henne i hennes rum, men jag känner nog att vi flyttar in den till oss. Är inte redo att skiljas från min lilla bebis än. Jackie sov med oss tills vi flyttade till huset, då var hon 9 månader. Pella får antagligen flytta tidigare än så, men det blir inte nu. Dessutom vill jag renovera barnrummen innan :)

Det här inlägget började jag skriva på den 13 maj.. Det är 10 dagar sedan. Bara att konstatera att tid är en lyxvara nuförtiden. 

Hur som helst. 

Förra veckan var jag på Jackies första utvecklingssamtal! Så roligt! Vilken förälder vill inte få en chans att prata om sitt eget barn liksom?? Skämt åsido så var det jättekul att höra hur de upplever henne och hur hon är på dagis. Fast egentligen är det ju så att VI ju känner henne bäst, och vi vet ju att hon trivs där och att det går bra. 

Utlåtande var i alla fall att hon verkar trivas jättebra, både med personalen och med kompisarna. Hon leker och röjer på dagarna, och tycker att det är särskilt kul med sång och dans (inte så förvånande). Pyssel och sånt är också skoj. När de är ute på gården är hon en riktig tuffing, sticker iväg själv och utforskar. Det har jag sett att hon gör, när jag lämnar drar hon ofta iväg helt på egen hand. Jag tycker att det ser lite ensamt och övergivet ut, men hon verkar hur nöjd som helst. Tydligen så brukar hon också hänga med killarna från stor-avdelningen. De tycker att hon är ganska festlig och brukar låta henne hållas, haha!

Äter gör hon bra på dagis. Lite förvånande, hon är ganska kräsen hemma. Men det kanske är godare mat på dagis, så då bunkrar hon upp där? Ska fasen googla lite dagismatsrecept och testa hemma.. Sover gör hon utan problem i vagnen.

Vi pratade också om vad vi har för förväntningar på verksamheten och personalen. Lite svårt. Vi har ju liksom inte mer förväntningar än att hon ska trivas och må bra än så länge. Man har ju i och för sig en önskan om att hon ska få någon form av bra grund socialt, känna sig trygg bland andra människor och så, och veta hur man beter sig. Men annars är vi så glada att hon är glad :)

Pellas knorrande har ju upphört i och med att hon blivit äldre, mycket skönt. Vi har ju liksom tänkt att hon kanske är en sån som låter mycket och gillar sin egen röst, och precis så verkar det vara. Nu jollras det som tusan här hemma och det är ju så SÖTT. Hon har dessutom blivit mycket nöjdare med att ligga i gymmet. Länge och väl ligger hon där och jollrar och tittar och försöker slå på grejerna med små-nävarna. Rätt vad det är lyckas hon få in en fullträff och då ser hon helt förundrad ut, haha.

Surr-kuse nr 2 lägger ihop ord i en rasslande fart; mamma stol, Pella nytte och pappa bajj, haha!

Ja, det var bara det. Nu ska vi se Vikings och dricka kaffe.