Pella kräktes också, haha, vad typiskt!

Måndag: Som vanligt. Kommer inte ihåg? Kan ha varit hos Åsa och tjejerna.

Tisdag: Dagis. Jag och Pella har hemmadag. Och just det, magsjukan kommer till oss! Jag och Jackie kräks hela natten. Eller Jackie kräks två gånger, jag kör ett 12-timmarspass och slutar inte förrän framåt onsdag eftermiddag.

Onsdag: Dödens död pga magsjuka. Pella åker till farmor och farfar. Tomas får ta hand om oss övriga.

Torsdag: Äntligen bättre, men tji fick vi! På natten börjar jag kräkas igen.

Fredag: Har gett upp, sover hela dagen.

Lördag: Borde vara frisk men mår apa. Kanske borde äta något? Pella får äntligen komma hem igen!

Söndag (prognos): Tvätta, städa huset, sprita varenda pinal i hela huset. Sedan.. Ja, vad vet jag? Se en film?

Det var den veckan, vi går med glädje in på nästa, tackar!

Det är fotboll på TV ikväll. Tomas tittar på spelet och jag tittar på folket på läktaren, reklamskyltarna, försöker lista ut om taket är öppet eller stängt etc etc. Men det finns chips och så, så man står ut. 

Jag känner mig nöjd och belåten här ikväll, har kommit till en (hoppas jag) vändpunkt med Jackies nuvarande trotsperiod. Eller trots, hon är bara så gnällig och grinig mest hela tiden. Ska ha nappen och snutten och sitta i soffan och se på film. En lite sur-mul har hon varit, och det driver mig till vansinne! Men, nu är det andra bullar! Igår tog jag bort nappen efter att hon sovit middag, och så fick hon inte tillbaka den förrän hon gick till sängen på kvällen. Enorma protester såklart, men jag var benhård! Inte slog jag på TV heller, så det blev ett jäkla liv i vårt lilla hus. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt Pella att sova ute i vagnen, så att hon inte skulle bli störd, haha! Hur som helst så lugnade Jackie ner sig efter ett tag, och sedan frågade hon bara efter nappen några gånger, men blev inte ledsen. Idag frågade hon efter den imorse när vi skulle gå till dagis, och så bröt hon ihop när vi kom hem från dagis, men sedan dess har det varit lugnt. Skönt! Låter kanske märkligt att det ska vara så stor grej för mig det här, men jag blir TOKIG när hon är sådär gnölig och jag tror verkligen att vi måste bryta den här tutte/snutte/TV-grejen för att hon ska komma igång och tänka på något annat. Och börjar leka bättre själv förhoppningsvis.

Nåja. Pella och jag for till Birsta en sväng, hittade så fin julaftonsklänning till henne på Polarn. Jackie har en röd-vitprickig som jag tänkt att hon skulle ha, så behövde ju ha en matchande till Pella.

Fin!

Det är inte klokt vad dåligt det blivit här. Synd är det om Pella, hennes första år blev verkar inte bli särskilt väldokumenterat. Försöker i alla fall att ta mycket bilder, och i ärlighetens namn är det mest bilder på henne faktiskt. Hon sitter ju still. Jackie är typ omöjlig att få några fina bilder på. Dock grämer jag mig lite över att vi inte tagit så mycket på Pella när hon var lill-liten. Fast å andra sidan ser ju alla såna bilder typ likadana ut; sovande bebis i famn/säng/vagn/babysitter etc. 

Hon har blivit 9 månader i alla fall, lill-Pella.

- Tar sig fram och omkring överallt (bara det inte kommer en tröskel). Har inte fattat krypgrejen, men att hasa funkar också. 

- Är på grund av ovanstående mycket nöjd och tillfreds med tillvaron igen.

- Sover jätteduktigt! 18.30 till mellan 6 och 7 nånting. Ev någon nappistoppning, annars ingenting. På dagarna tar det sig, börjar bli två gånger om dagen nu. Det har varit svårt med rutiner, det är ju så mycket annat med dagishämtning och så. Men nu så!

- Är fortfarande glad gladare gladast! Snackar och donar för fullt. Helst leker hon med storasyster, men det är inte jättepoppis. Jackie har inte jättestort tålamod med henne om man säger så.

- Äter som en liten häst. Riktigt glupsk är hon. Pappa säger mammas flicka, och så kanske det är.. :)

- Är helt olik Jackie som person. Vet inte om jag har skrivit det förrut, men de är verkligen så olika! Jackie var alltid lugn och förnöjsam, var nöjd om hon fick vara med och sitta i knäet, kunde sitta länge själv och dona på golvet och så. Pella är... inte missnöjd, men liksom rastlös. Det måste hända saker hela tiden, hon har ingen ro i kroppen! Jackie låg (och ligger fortfarande) alldeles stilla vid blöjbyten, Pella får man blåhålla, samtidigt som man spänner magmusklerna allt man kan för att stå emot hennes kicksparkar. Hon är inte arg alltså, hon är bara jäkligt livad av sig. En riktig pajas-tjej!

Och så bildmaraton. 

Pilla, pilla, Pella!

Så här kan det bli när man försöker ta lite syskonbilder.

Hopplöst! Blixten åkte på, då blir det ocharmiga bilder men det bli i alla fall bilder. Tyvärr hade objekten tröttnat på att posera.

Tjejerna Störtebecker fastnade på bild också.

Och så lite mobilbilder. 

Tjejerna firar pappa på Fars Dag.

Pella under bordet dragandes i Jackies fötter. Man får förstå att Jackie inte alltid är supernöjd.

På knä kan man stå, då kommer man åt en hel del. Här har hon precis upptäckt pyssellådan.

Särskilt med tanke på att det händer MASSOR med kidsens utveckling just nu. Pella har börjat ta sig framåt på egen hand. Igår faktiskt. 8,5 månad tog det för poletten att trilla ner. Nu körs det någon form av has-gång här hemma, med ett ben fram och ett bak. Det går inte fort men det går. Och hon är superlycklig.

Jackie surrar och surrar och surrar. Sätter saker i sammanhang och förstår mer och mer. Hon är så härlig! Jag skulle vilja skriva ner allt roligt hon säger, men det går liksom inte att sätta på pränt. Hon heter i alla fall Jackie Fåssbääg och bor på Niagatan. Hon frågar "vad är det?", fast som ett ord "vad-e-de?". Och "vad gör ni?" fast "va-jö-ni?", hon är ju ändå Sönnsvallsbo. När jag la henne alldeles nyss fick jag ett viskande "ja esskar dej mamma, gonatt". Det är så fint! 

Nu är det fredagkväll, med en köttbit och hemslagen bea i soffan. Underbart!