Ännu en pusselbit har fallit på plats. Nöjd tjej = nöjd mamma. Så får bvc tycka vad de vill.

Att efter natt-matningen sitta och vänta på att bebis ska somna om så man själv får göra detsamma är inte på topplistan just nu.Det är bara i med nappen, gungeligung på vaggan och gilla-la-la läget. Det går snart över.

Idag är det två veckor sedan vi blev fyra. Två stressiga, omtumlande, stökiga men också underbara veckor. Jag inser att jag hade aningens fel om hur detta skulle bli. Tänkte typ att en bebis är ju inga konstigheter, de ligger ju bara där! Jag hade nog glömt hur omtumlad jag var när Jackie var nyfödd, eller i alla fall trodde jag inte att jag skulle känna så igen med Pella. Men tji fick jag. Känslostormen har kommit, igen. Så länge Tomas var hemma kände jag mig väldigt cool sådär. Men alltså, de här två dagarna när han jobbat.. Känslomässig berg-och-dal-bana deluxe. Ena sekunden är man så lycklig och kär i sina kottar att man tror hjärtat ska brista, nästa sekund tror man öronen ska brista då Jackie får något vansinnesutbrott eller när Pella aldrig blir nöjd utan bara gnyr och gnäller. Dubbelt av alla känslor. Dubbelt ansvar. Dubbelt så mycket förälder, och hälften så mycket sig själv. Samtidigt dubbelt så mycket kärlek. Är inte trött rent fysiskt (som tur är), men så känslomässigt utmattad att ögonen går i kors. Men (och det kan ju vara skönt att veta för alla som inte har barn), det blir bättre! Efter ett tag återgår man liksom till sitt gamla jag, men just den här perioden får man finna sig i att vara i symbios med sin lilla nyföding.

Hur som helst. Dagen har varit lugn. Eller, "lugn" kanske är en bättre beskrivning. Vi sov till 8.30 (Jackie har fattat galoppen, mamma behöver få sova) och fick sedan stressa halvt ihjäl oss för att hinna till dagis. Lämnade en gallskrikande Jackie och knatade hem igen. Hann ta en kort promenad, karva bort is på framsidan, njuta i solen, plocka inne, äta lunch och amma, amma, amma, innan det var dags att hämta hem Jackie igen. De där fem timmarna går ruskigt fort. Sedan gick vi runt på baksidan där solen var och lekte och skottade lite snö på altanen. Jackie var trött och fick ett helt galet utbrott när vi gick in igen. Pella sov. Jag gjorde middag. Skulle ta en promenad med Carro efter maten, men upptäcker då att jag fått punka på barnvagnen. Älskar lufthjul, men detta är alltså en nackdel. Vi fick stanna hemma och Tomas fixade däcket. Pratade med Åsa och fick kanske världens bästa tips just nu, att Pella kanske inte trivs att ligga på rygg och att det är därför hon knorrar. La henne på sidan, och sedan dess har hon sovit och fisit. Det var typ två timmar sedan. Nu ska hon aldrig behöva ligga på rygg igen.

Ja, och där är vi nu.

        

Jackies första alster. De stora barnen hade skidtävling idag, och småttingarna hejade på med egengjorda flaggor. Faktiskt rörande.

Grattis lilla hjärtat på din tvåveckorsdag!

Efter första dagen själv med två kottar (vilket inte är riktigt sant ens eftersom att Jackie var på dagis) kan vi slå fast följande: ett barn = inget barn, två barn = vansinne. Dagen började bra med sovmorgon till 8, sedan gick det i ett tills dagislämning. Aldrig har jag väl varit så effektiv förrut. Fixade frukost åt J, ammade, packade skötväska och dagisgrejer, ammade mer, kastade i mig frukost själv, bytte blöjor, klädde på barn, fick ner barn + massa grejer i vagn. När vi kom iväg strax före 9.30 var svettig bara förnamnet. Men det gick! Dagislämning var stökig. Ny rutin med lämning utomhus + extra plock med vagnen och packning gjorde Jackie lite lätt upprörd (men fick höra sedan att det gått över snabbt, tur). Prommis till BVC, svettig igen. Därefter vidare till jobbet en sväng så att kollegorna fick kika på Pella. Mötte upp Sandra och gick på stan en sväng för att sedan gå hem till henne och äta lunch. Vips var klockan 14 och vi fick speeda hemåt för att hinna hämta J 14.30 Hämtning gick prima, men väl hemma bröt Jackie ihop och hämtade liksom inte igen sig på hela eftermiddagen. Åsa och Lilly kom förbi och lekte och åt middag med oss, men inte ens det hjälpte till 100 %. Trevligt var det hur som helst.  Strax före 19 somnade Jackie som en klubbad säl. Pella lyckades efter lite om och men bajsa, och så somnade även hon. Äntligen lugn och ro. Gick ut för hårt idag, big mistake. Helt slut nu. Imorgon (och alla andra dagar) ska jag ta det lite lugnare. Tiden då Jackie är på dagis är ju den enda tid jag har att 1.vila och 2. kvalitetsmysa med Pella. Måste ta tillvara på det. 

BVC gick bra i alla fall. Glömde såklart hennes hälsokort hemma, men så här ska det se ut.

Nyfödd       3 128 g     47 cm

1 v      3 240 g

2 v       3 490 g     51 cm

Hon lär ju inte ha växt 4 cm, antagligen sträckte de inte ut henne tillräckligt på BB. Vi pratade även om hennes knorrande. Fick med en sån pysventil som hjälper till med gaser, och så har jag köpt Minifom-droppar. Pysventilen är redan använd, två gånger, funkade prima. Hon har verkligen besvärligt med lill-magen sin, stackarn. Hoppas det går till sig. Nu kan vi i alla fall hjälpa henne på traven om det blir jättestökigt.

..börjar imorgon. Dags för oss tjejer i familjen att klara oss själva för första gången. Känns helt okej, tror jag. Jackie ska på dagis 9.30-14-30, Pella och jag ska på BVC för tvåveckorskontroll 10.15 och därefter ska vi knata en sväng neråt stan. 

Idag har vi haft en mysig dag. Sofia, Sandra och Vincent kom och käkade lunch, och på eftermiddagen kom Jan och Monica och passade Jackie medans jag och Tomas (och Pella) åkte och provkörde bil. Saaben har med ens blivit lite liten för oss, så nu kikar vi efter något större. En sån här har vi tänkt oss:

Skoda Superb. Superstor! Vi körde hem den hit och testade alla bilbarnstolar och provlastade alla barnvagnar, perfekt! Nu ska vi bara försöka bestämma oss för vilken vi ska köpa och försöka få Saaben såld.

Pella förresten, jag tror hon har lite besvärligt med gaser i magen. Hon gnyr och gnyr i princip hela tiden. Lite jobbigt.  Måste prata med vår BVC-sköterska om det. Kanske gå på apoteket och hitta en sån där pys-moj som hjälper dem att fisa? 

Jaja, det var den kvällen. Nu läggdags. Tidig morgon (antagligen) imorgon. 

Jag måste säga att det faktiskt går över förväntan. Stor omställning såklart, men inte på det känslomässiga planet som det var när Jackie föddes. Nu är det det praktiska som är lite knepigt. Hur man får ihop livet med två, hur man får sova, hur man hanterar eventuell avundsjuka från Jackie och så vidare. 

Pella, 11 dagar idag, är hittills en rätt lugn tjej. Hon gör inte så mycket, annat än äter och sover. Hyffsad dygnsrytm tycker jag hon har, sover mer på nätterna än på dagarna vilket är uppskattat. Oftast lägger vi henne för natten runt 21-22 beroende på när hon äter sista gången, sedan vaknar hon två gånger för att käka. Hon sover i sin vagga förutom efter sista ätningen, då får hon ligga kvar bredvid mig. Är precis som med Jackie nojig över det här med sömnen. Vill att hon ska sova i sin egen säng redan från början så det inte blir några konstigheter längre fram. Dessutom kan jag inte sova ordentligt själv med henne bredvid. 

Hon är annorlunda än Jackie i det att hon är mycket mer vaken. När Jackie var några veckor tycker jag mest hon sov hela tiden. Det höll i sig länge. Pella är redan vaken ganska mycket. Hon är dessutom mindre nöjd än vad Jackie var. När Jackie hade ätit och låg vaken en stund har jag för mig att hon kunde ligga själv och kika utan att knorra. Det gör inte Pella. Hon gnyr och har sig och verkar ofta lite små-besvärad. Inte så att hon har ont, det övergår inte i gråt, men det är liksom inte helt bra heller. Har märkt att det är väldigt noga att hon får rapa ordentligt efter hon ätit, så hon har kanske känsligare mage än Jackie. Dessutom bajsar hon inte så ofta, hon går liksom och spar sig och samlar ihop till en jättebajs som kommer en gång om dagen istället. Det är klart att det kanske kör lite i magen innan en sån. Vi testar lite olika här för att se vad som kan göra henne nöjd. Idag har hon fått prova babysittern för första gången. Egentligen är hon kanske lite liten, men korta stunder kan knappast skada. Bärsjalen tänkte jag också experimentera med i veckan. 

Det har hänt mycket på Jackie-fronten också de här dagarna. Lilla trotsperioden verkar (peppar, peppar) vara på väg mot sitt slut. Helt plötsligt är hon mycket gladare och spralligare än hon varit på länge. Det har varit några riktiga fighter här hemma, då hon blivit råförbannad på oss för att hon inte fått som hon velat. Vi har försökt att bara vara kalla och rida ut stormarna, men det har fasen inte varit lätt. Men, vi har verkligen märkt att det funkat! En dag blev hon fly jävla förbannad för att hon inte fick se på TV vid middagsdags. Hon låg på golvet och skrek hur länge som helst (flera minuter, men kändes som en evighet). Vi brydde oss inte om henne, utan sa bara typ "Det blir ingen TV, vi ska äta middag, kom när du är klar". Efter en stund övergick gallskriket till gråt och sedan till snyftande, då kom hon smygande och ville sitta i famnen och få lite tröst. Efter en stund var hon hur glad som helst och käkade middag och höll låda. Inte ett ord mer om TV. Efter den gången har varje utbrott varit mindre intensivt och gått över fortare. Vi tror och hoppas att vi är på rätt väg.

Relationen mellan systrarna då. Jackie tycker lillasyster är rätt festlig än så länge. Ingen avundsjuka, hon är kanske lite liten för det? Det kan vara någon gång när jag sitter och ammar som hon agerar ut lite, men hon har faktiskt lärt sig att jag inte kan komma/leka/plocka fram grejer då. Oftast kommer hon och tittar, sitter bredvid och myser, hämtar sångpåsen eller någon bok. Eller så bryr hon sig inte alls. Hon tittar gärna och skrattar åt Pella, men inga tjuvnyp, bara pussar och klappar. Man får såklart passa lite på henne och inte lämna dem ensamma, men för varje dag så släpper den oron mer och mer. Mycket skönt. 

På det stora hela känns det riktigt bra det här! Tomas har varit hemma hela veckan som varit, och kommer att vara hemma måndag och fredag den här veckan. Tisdag till torsdag går Jackie på dagis, så då tänkte vi att jag skulle klara mig själv. Är inte längre skräckslagen över detta, det kommer nog att gå bra. Några planer har vi inte direkt. Sofia och eventuellt Sandra och Vincent kommer förbi imorgon en sväng, men annars är veckan fri. En sväng på stan kanske vi kunde få till, har några smågrejer jag skulle behöva fixa. Hämta ut en gratisbody på Lindex, titta in på jobbet en sväng kanske. 

Nu är det dags för lite kvällsfika innan nattning. Pella ligger i vaggan och somnar förhoppningsvis snart, då försöker jag att snabbt komma i säng jag med så man får ihop några timmar innan första matningen. 

Har förresten nästan skrivit klart förlossningsberättelsen. Kommer snart.

Börjar bli lite för mycket för att kunna skriva ner allt. Men bilder har vi tagit! Vårt februari har bland annat innehållit detta:

En bra månad, det måste man säga.