Är så kär i min bebis.

Kl 2.24 Väntar på att Pella, eller lill-Pellis som hon ofta får heta, ska behaga somna om. Baksidan med de små grynen. Idag är hon en vecka, och plötsligt är hon inte i äta/sova-läget längre. Kan vara vaken en liten stund efter ätning vilket är kul, fast inte mitt i natten. Vi har alltså börjat med napp. Hon är inte lika sugen som Jackie var. Suger två tag och spottar ut. Vill inte ha såna som Jackie hade. Köpte små anatomiska idag och de funkar bättre. Nu hoppas jag att hon knoppar in här, morsan är trööött.

Igår.

Svårt att hinna uppdatera nu. Har massor att skriva men inte tid. Men något har jag i alla fall tänkt plita ner.

Det är 10 gånger enklare och samtidigt 10 gånger krångligare nu än när Jackie föddes. Pella är bara med, hon äter och sover, och vi lägger allt krut på Jackie. Hon har som sagt lite jobbigt med sig själv nu, plus att hon är förkyld. Alltså låter vi henne ha några riktigt sköna dagar nu, är ute och leker massor och äter pannkaka med bär till lunch :)

Amningen funkar jättebra! Har varit jättenoga att hon ska ta bröstet rätt. Lite sårigt är det, men det är inte alls som med Jackie. Känns skönt.

Åsa och Mats har precis varit här och käkat lunch och fikat. Pella fick ursöta kläder från Petit Bateau, tack snälla ni!

Nu väntar vi på att Jackie ska vakna, sedan ska vi åka en sväng till Matfors. Åka lite spark, leka och få middag. Allt för att roa J som sagt.

Maten på bordet och en liten vinskvätt i glaset, Jackie nattad och Pella mår gott på Barba. Är lycklig just nu.

Det där som man liksom glömt hur det var och hur ont det gjorde - amningen. Tuttarna börjar ta form, om man säger så. Ömma bröstvårtor deluxe. Är beredd på att morgondagen kan bli tuff. Ska sova nu så jag i alla fall är hyffsat utvilad.

Har så mycket att skriva! Idag kom ju Jackie hem och fick se sin lillasyster. Hon tog det med ro. Eller rättare sagt, hon hade nog med sig själv och brydde sig inte så mycket. Mer om det imorgon. God natt!

Igår kom hon äntligen, vår lilla Pella. En liten, liten filur är hon. 3 128 g och 47 cm, nästan precis som Jackie. 

Hon föddes mitt på dagen, och vi blev kvar på vårdhotellet över natten. Kom hem idag vid 12-tiden. Skönt! Jackie for till farmor och farfar igår morse och kommer hem först i morgon. Känns bra att få en natt hemma med bara Pella, så vi får komma igång med amning och allt, innan storasyster yrväder kommer hem. Än så länge går allt väldigt bra i alla fall. Natten var lite stökig, hon var vaken, gnällig och ville bara äta. Inte sova. Idag har hon dock sovit mest hela dagen, så vi hoppas att den här natten blir bättre. Amningen har också rullat igång tycker jag. Känns som att vi än så länge har koll på läget.

Förlossningsberättelse kommer såklart, men det får bli lite senare. Är för trött i huvudet ikväll. 

Efter en helt hysterisk kväll och lite googlande har jag ställt en diagnos på Jackie: förtrots. Tydligen är det väldigt vanligt att de små liven kommer in i en liten trotsålder runt 1,5 år, och allt stämmer med hennes beteende. Hon är frustrerad, lynnig, tål inga som helst motgångar och även ganska våldsam. Idag har hon slagit mig i ansiktet, dragit mig i håret, bitit mig i kinden och rundat av med att skalla mig. Hon blir fly förbannad när hon inte får som hon vill, hon kastar saker, är extremt uppmärksamhetskrävande, kan inte leka själv. Och så fortsätter det. Tydligen är den här fasen eller trotsen oftast relativt kort, och det får man väl verkligen hoppas på. 

Man får ju förstå henne också. Kombinationen med just den här perioden, dagisinskolning och kanske att hon också känner på sig att det är en stor förändring på gång, är ju allt annat än lyckosam. Usel tajming. Och inte känner man sig särskilt rolig som förälder heller. Man blir ju SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Inte lätt att vara lugn och pedagogisk när man bara vill kasta ut henne i en snödriva. Konsekvens: dåligt samvete.