Idag är det två veckor sedan vi blev fyra. Två stressiga, omtumlande, stökiga men också underbara veckor. Jag inser att jag hade aningens fel om hur detta skulle bli. Tänkte typ att en bebis är ju inga konstigheter, de ligger ju bara där! Jag hade nog glömt hur omtumlad jag var när Jackie var nyfödd, eller i alla fall trodde jag inte att jag skulle känna så igen med Pella. Men tji fick jag. Känslostormen har kommit, igen. Så länge Tomas var hemma kände jag mig väldigt cool sådär. Men alltså, de här två dagarna när han jobbat.. Känslomässig berg-och-dal-bana deluxe. Ena sekunden är man så lycklig och kär i sina kottar att man tror hjärtat ska brista, nästa sekund tror man öronen ska brista då Jackie får något vansinnesutbrott eller när Pella aldrig blir nöjd utan bara gnyr och gnäller. Dubbelt av alla känslor. Dubbelt ansvar. Dubbelt så mycket förälder, och hälften så mycket sig själv. Samtidigt dubbelt så mycket kärlek. Är inte trött rent fysiskt (som tur är), men så känslomässigt utmattad att ögonen går i kors. Men (och det kan ju vara skönt att veta för alla som inte har barn), det blir bättre! Efter ett tag återgår man liksom till sitt gamla jag, men just den här perioden får man finna sig i att vara i symbios med sin lilla nyföding.

Hur som helst. Dagen har varit lugn. Eller, "lugn" kanske är en bättre beskrivning. Vi sov till 8.30 (Jackie har fattat galoppen, mamma behöver få sova) och fick sedan stressa halvt ihjäl oss för att hinna till dagis. Lämnade en gallskrikande Jackie och knatade hem igen. Hann ta en kort promenad, karva bort is på framsidan, njuta i solen, plocka inne, äta lunch och amma, amma, amma, innan det var dags att hämta hem Jackie igen. De där fem timmarna går ruskigt fort. Sedan gick vi runt på baksidan där solen var och lekte och skottade lite snö på altanen. Jackie var trött och fick ett helt galet utbrott när vi gick in igen. Pella sov. Jag gjorde middag. Skulle ta en promenad med Carro efter maten, men upptäcker då att jag fått punka på barnvagnen. Älskar lufthjul, men detta är alltså en nackdel. Vi fick stanna hemma och Tomas fixade däcket. Pratade med Åsa och fick kanske världens bästa tips just nu, att Pella kanske inte trivs att ligga på rygg och att det är därför hon knorrar. La henne på sidan, och sedan dess har hon sovit och fisit. Det var typ två timmar sedan. Nu ska hon aldrig behöva ligga på rygg igen.

Ja, och där är vi nu.

        

Jackies första alster. De stora barnen hade skidtävling idag, och småttingarna hejade på med egengjorda flaggor. Faktiskt rörande.

Grattis lilla hjärtat på din tvåveckorsdag!