Det börjar liksom dra ihop sig här. Både bildligt och bokstavligt talat. Magen är som en hård boll om kvällarna, och jag har riktigt svårt att gå på grund av ljumskarna som bara låser sig hela tiden. Tio dagar kvar till Dagen D idag. Jag har ju hela tiden kännt att jag kommer få innan BF. Av olika anledningar; Jackie kom två dagar före, jag har haft massa massa sammandragningar/förvärkar länge, lillasyster fixerade sig tidigt och var vid senaste kontrollen låångt nere i bäckenet. Dessutom har ju båda mina barnmorskor/läkare pratat i de banorna, att hon kommer tidigare hellre än senare.

Förra gången startade förlossningen på natten, när jag låg och sov, och föregicks endast av sammandragningar dagen innan på eftermiddagen. Med de här hårda förvärkarna jag har nu och har haft i flera veckor, så känns det ju varje kväll som att det skulle kunna hända samma natt. Men än har det som bekant inte blivit något. Annorlunda andra gången kan man lugnt konstatera. Nu är det absolut inte så att jag går här hemma och hoppas att det ska dra igång, faktiskt nästan tvärtom. Alltså, jag längtar ju på sätt och vis, men dels är det ju lite gruvsamt med själva förlossningen, och dels är jag faktiskt nervös över hur det kommer bli med två småkottar. Man kan säga att jag passar på att njuta allt jag kan av de sista dagarna/veckorna som enbarnsmorsa.

Förlossningen är man ju som sagt lite halvnervig över. Det var nästan enklare förra gången, när man inte hade någon direkt bild av den och inga förväntningar. Då tyckte jag även att det var lite av en utmaning, och det här med smärta och allt kändes mest spännande. Nu har man en glasklar bild över hur det ska bli, och då är jag lite rädd att jag kommer bli rädd/besviken/whatever om det INTE blir som jag föreställt mig. Som det är nu, men en snabb och komplikationsfri förlossning i bagaget, förväntar jag mig en till likadan; intensiv, smärtsam, snabb och utan konstigheter. Om den skulle bli precis tvärtom; lång och utdragen, och kanske något som går lite fel sådär, så känns det som att jag skulle ha svårt att hantera det. Och dessutom, allt gick så "rätt" till förra gången med Jackie; hon kom ut som hon förväntades, hamnade direkt på bröstet, skrek och gjorde allt enligt regelboken. Om det inte blir så, så tror jag att jag kommer att bli väldigt besviken. Hmm. Måste jobba lite på min mentala målbild tror jag. Lite snabbt. 

Äsch, det blev mycket svammel nu. Lite konkreta grejer då: Jackie var hemma idag också, det har varit snökaos, vi skulle åka till Birsta (handla myshörnesaker) men fick vända vid Shellpunkten på grund av totalt trafikstopp. Fail! Köpte istället pizza och åkte hem och skottade en jävla massa snö. Nu sover Tomas i soffan och jag tänkte försöka tigga till mig en massage. Min ländrygg tar kål på mig! Imorgon är det dagis för Jackie, och jag tänkte försöka städa och tvätta litegrann. Får dessutom lunchbesök av Sandra och Vincent, mysigt! 

Och just det. Jag har tagit magbilder! Kommer kanske imorgon.