Jag och mina brudar är hemma idag. Det är ingen match alls. Jackie har blivit helt sjukt lättsam igen, snäll och glad, äter och sover utan minsta krångel. Kanske är det för att allt blivit så mycket roligare sedan hon börjat kunna göra sig förstådd? För det underlättar verkligen en miljon gånger att man kan prata med henne och hon kan förstå och svara. Pella är också himla okomplicerad. Nu äter hon på fasta tider någorlunda, ca var tredje timme, vilket gör det enklare att planera dagen. Dessutom ser jag bättre på henne när hon vill sova, och då går det snabbt och lätt att lägga henne. När hon är vaken är hon helnöjd att sitta i babysittern och kika på allt möjligt, helt plötsligt. Gymmet är också kul! Hon är i princip aldrig ledsen, däremot skiner hon som en liten sol så fort man tittar på henne, gullungen.

Vi har i alla fall varit ute och lekt i sandlådan och gungat, Pella har sovit i vagnen och jag lyckades sitta i solen och mysa medans Jackie for omkring. 

Just det, vi har börjat sitta på toa också. Fast vi sitter och läser mest, det har inte blivit något i toan än.

Söt-Pellan i helgen på hotell. 

Och så en bild på vardagsrummet som äntligen är klart. Soffbordet kom förra veckan och vi blev så nöjda så. Klara förresten, vi ska nog måla TV-bänken också, men SEDAN är vi klara! Den blir vit eller ljusgrån runtomkring, och så blir luckorna olika pasteller som går ihop med mattan. Tror vi. Lite så här:

Nu är det dags att laga mat!

Det har flyttat in en papegoja i vårt hus. En Jackie som aldrig är tyst. Orden har bubblat ur henne ganska länge, och nu börjar hon få ett riktigt stort ordförråd. Sedan är det ju på hennes vis såklart, och på hennes språk. Är nog bara jag och Tomas som förstår mer än hälften av allt hon surrar i. Hon suger upp nya ord som en svamp, och sedan upprepar hon dem en miljon gånger tills de sitter. Hon pratar om allt runtomkring. När vi byter blöja till exempel, då är det kick (kiss), bajs, Dugo (Diego - gubbe på blöjan), Aajs (Hans - grannen vars hus man ser genom fönstrent), bil, bupp (buss), syck (cykel), tann (tant på vägen kanske), majj (majs, som i majsen på flingpaketet på bänken) etc etc. I köket är det baka, smaka, mat, månna-mott (tomat), gukk/gukka (gurka), gruö (gröt), mjökk (mjölk), bambam (banan), bäpple (äpple), monot (morot). Och så har vi TVn, där är det Munnu (Händige Manny), Mimmi (Pigg), Zou, Jick (Jake och Piraterna), Pippi och Kitty. Hon brukar gå igenom hela familjen; Mamma, Pappa, Pilla, och själv heter hon Titty. Viktiga är också Kitty och Gang (Frank). Det är nallarna hennes. Och så nytte (snutte) och bapp (napp). Fast bäst ju nu är ändå kom! Så användbart. Kom pappa, kom mamma, kom Pippi, kom Kitty. Och så vinkar hon med handen samtidigt, total makt!

Hon har även börjat lagt ihop orden två och två, och med det kommer ju oanade möjligheter! Det är helt otroligt att se hur hon kommer på nya kombinationer. Bupp Meja (vi åkte buss till Meja), Lullu stol (Lillys stol), katt ute (kallt ute), och så vidare. Det bubblar ur henne. Så sött.

Sjunger gör hon också. Bä, bä vita lamm och Blinka lilla stjärna går bäst. Hon kan rörelserna till Imse Vimse Spindel och I ett hus. Dessutom kan hon följa med i danserna på Dansa med Disney Junior (enkel dansrutin för småbarn på TVn). 

När blev hon så stor??

Igår var vi där igen, Jackie fick också hänga med. Det är typ det roligaste (!) hon vet numera. Leker järnet i väntrummet, åker rutschkana, ritar och har sig. Inte blev hon ledsen heller när vi skulle gå in till Christina, det brukar hon annars alltid bli. Läkarfobi eller nåt.

Läget nu:

2013-03-20

Pella 1 månad och 1 vecka      4 410 gram      54,5 cm

Jackie 21 månader   10 990 gram     84 cm

Jackie tyckte det var helfestligt att ligga på skötbordet och bli mätt och sedan sitta på vågen, haha. 

Den här veckan har varit både lugn och skön och körig på samma gång. Jackie har varit lite halv-krasslig, så hon var hemma med oss både tisdag och onsdag. Nu när man vant sig är det rätt skönt när hon är hemma, slipper passa dagistiderna och så. Dessutom sover hon ju så länge, runt 2,5 timmar, på dagen, så man får ju en rejäl paus :) Trots-grejen är det också mycket bättre med och det underlättar ju. Pella har blivit bättre och bättre i sitt gnyande och ligger nu ofta och filurar i babygymmet och är helnöjd. Sover gör hon ju såklart rätt mycket, men helt slumpmässigt som småkottar gör. Vardagen har hur som helst blivit sjukt mycket enklare i takt med att man vant sig vid det här, mycket skönt.

Något annat som är skönt är nätterna! Nu sover vi i princip hela nätterna, med avbrott en eller två gånger för käk. Vi hoppas att det fortsätter så. 

Imorgon åker Jackie till Matfors, och vi ska brassa ut till Birsta efter Tomas slutat. Ska äntligen få tummarna ur och fixa gardiner i tvättstugan och arbetsrummet, samt en hylla i arbetsrummet. Dessutom håller vi på och ordnar klart vardagsrummet, två nya fåtöljer och ett nytt soffbord ska det bli. Härligt att få det klart, sjukt hur hemmablind man blir snabbt. 

Nu amning!

Ny vecka,  helvecka själv med kidsen. Vi tar det lilla lugna och satsar bara på att fixa det, utan krumelurer. Några planer har vi knappt annars, imorgon ska vi till BVC igen (Jackie får också hänga med, recension på det kommer..), sedan kommer Linnea och Adrian på lite playdate. Mysigt! Har vi riktigt bra flyt kanske vi fixar middag? Som sagt, inga stora krav nu :)

Helgen har varit superhärligt! Tomas var ju ledig fredag, Elin och Fompe och deras lilla Love var här på lunch, och sedan kom Åsa och Lilly och lekte på eftermiddagen. Sedan var planen att vi skulle ha myskväll: hemmagjord pizza och The Hobbit (jag somnade innan de knappt hoppat upp på hästarna, bra där). Men det var mysigt ändå, allt är ju relativt.

Lördag var vi hemma och pulade på. Mamma kom och hämtade Jackie på eftermiddagen. Jackie sa "mommo" för första gången - väldigt poppis! På kvällen drog vi till Dan och Sandra för mellomys, mycket trevligt.

Och idag hade vi Tomas kusin Christer och fru Annica på besök på förmiddagen, och så Alex och Johanna och Meja på middag. Socialhelg skulle man kunna säga. Jättekul!

Kidsen då. Pella blir bättre och bättre med sina mag-issues tycker vi. Eller så är det vi som vänjer oss? Oavsett vilket så är det uppskattat. Börjar också att kunna identifiera några vaga rutiner vad gäller sömn och mat. Jackie börjar verkligen att återgå till att vara vår lilla solstråle, utbrotten blir färre och mer lätthanterliga. Dessutom, som det blir efter varje utvecklingsfas, så har hon helt plötsligt liksom blivit större. Mycket mer medveten, snackar som tusan och är väldigt med på allt runt omkring. Man kan fråga saker och få svar. Enkla grejer såklart, typ "Vill du ha mellis?" eller "Är du trött?". Så gulligt och charmigt! Leker bra gör hon dessutom, nya favoriten är Pippi Långstrump. Hon fick Pippi-, Tommy- och Annicafigurer, och sedan dess är det inget annat som gäller. Till och med Kitty fick se sig slagen tror jag. 

Nej, dags för matning och nattning av lilla fröken. Återkommer imorgon om jag får för cheferna.

Jag måste säga att det faktiskt går över förväntan. Stor omställning såklart, men inte på det känslomässiga planet som det var när Jackie föddes. Nu är det det praktiska som är lite knepigt. Hur man får ihop livet med två, hur man får sova, hur man hanterar eventuell avundsjuka från Jackie och så vidare. 

Pella, 11 dagar idag, är hittills en rätt lugn tjej. Hon gör inte så mycket, annat än äter och sover. Hyffsad dygnsrytm tycker jag hon har, sover mer på nätterna än på dagarna vilket är uppskattat. Oftast lägger vi henne för natten runt 21-22 beroende på när hon äter sista gången, sedan vaknar hon två gånger för att käka. Hon sover i sin vagga förutom efter sista ätningen, då får hon ligga kvar bredvid mig. Är precis som med Jackie nojig över det här med sömnen. Vill att hon ska sova i sin egen säng redan från början så det inte blir några konstigheter längre fram. Dessutom kan jag inte sova ordentligt själv med henne bredvid. 

Hon är annorlunda än Jackie i det att hon är mycket mer vaken. När Jackie var några veckor tycker jag mest hon sov hela tiden. Det höll i sig länge. Pella är redan vaken ganska mycket. Hon är dessutom mindre nöjd än vad Jackie var. När Jackie hade ätit och låg vaken en stund har jag för mig att hon kunde ligga själv och kika utan att knorra. Det gör inte Pella. Hon gnyr och har sig och verkar ofta lite små-besvärad. Inte så att hon har ont, det övergår inte i gråt, men det är liksom inte helt bra heller. Har märkt att det är väldigt noga att hon får rapa ordentligt efter hon ätit, så hon har kanske känsligare mage än Jackie. Dessutom bajsar hon inte så ofta, hon går liksom och spar sig och samlar ihop till en jättebajs som kommer en gång om dagen istället. Det är klart att det kanske kör lite i magen innan en sån. Vi testar lite olika här för att se vad som kan göra henne nöjd. Idag har hon fått prova babysittern för första gången. Egentligen är hon kanske lite liten, men korta stunder kan knappast skada. Bärsjalen tänkte jag också experimentera med i veckan. 

Det har hänt mycket på Jackie-fronten också de här dagarna. Lilla trotsperioden verkar (peppar, peppar) vara på väg mot sitt slut. Helt plötsligt är hon mycket gladare och spralligare än hon varit på länge. Det har varit några riktiga fighter här hemma, då hon blivit råförbannad på oss för att hon inte fått som hon velat. Vi har försökt att bara vara kalla och rida ut stormarna, men det har fasen inte varit lätt. Men, vi har verkligen märkt att det funkat! En dag blev hon fly jävla förbannad för att hon inte fick se på TV vid middagsdags. Hon låg på golvet och skrek hur länge som helst (flera minuter, men kändes som en evighet). Vi brydde oss inte om henne, utan sa bara typ "Det blir ingen TV, vi ska äta middag, kom när du är klar". Efter en stund övergick gallskriket till gråt och sedan till snyftande, då kom hon smygande och ville sitta i famnen och få lite tröst. Efter en stund var hon hur glad som helst och käkade middag och höll låda. Inte ett ord mer om TV. Efter den gången har varje utbrott varit mindre intensivt och gått över fortare. Vi tror och hoppas att vi är på rätt väg.

Relationen mellan systrarna då. Jackie tycker lillasyster är rätt festlig än så länge. Ingen avundsjuka, hon är kanske lite liten för det? Det kan vara någon gång när jag sitter och ammar som hon agerar ut lite, men hon har faktiskt lärt sig att jag inte kan komma/leka/plocka fram grejer då. Oftast kommer hon och tittar, sitter bredvid och myser, hämtar sångpåsen eller någon bok. Eller så bryr hon sig inte alls. Hon tittar gärna och skrattar åt Pella, men inga tjuvnyp, bara pussar och klappar. Man får såklart passa lite på henne och inte lämna dem ensamma, men för varje dag så släpper den oron mer och mer. Mycket skönt. 

På det stora hela känns det riktigt bra det här! Tomas har varit hemma hela veckan som varit, och kommer att vara hemma måndag och fredag den här veckan. Tisdag till torsdag går Jackie på dagis, så då tänkte vi att jag skulle klara mig själv. Är inte längre skräckslagen över detta, det kommer nog att gå bra. Några planer har vi inte direkt. Sofia och eventuellt Sandra och Vincent kommer förbi imorgon en sväng, men annars är veckan fri. En sväng på stan kanske vi kunde få till, har några smågrejer jag skulle behöva fixa. Hämta ut en gratisbody på Lindex, titta in på jobbet en sväng kanske. 

Nu är det dags för lite kvällsfika innan nattning. Pella ligger i vaggan och somnar förhoppningsvis snart, då försöker jag att snabbt komma i säng jag med så man får ihop några timmar innan första matningen. 

Har förresten nästan skrivit klart förlossningsberättelsen. Kommer snart.

Efter en helt hysterisk kväll och lite googlande har jag ställt en diagnos på Jackie: förtrots. Tydligen är det väldigt vanligt att de små liven kommer in i en liten trotsålder runt 1,5 år, och allt stämmer med hennes beteende. Hon är frustrerad, lynnig, tål inga som helst motgångar och även ganska våldsam. Idag har hon slagit mig i ansiktet, dragit mig i håret, bitit mig i kinden och rundat av med att skalla mig. Hon blir fly förbannad när hon inte får som hon vill, hon kastar saker, är extremt uppmärksamhetskrävande, kan inte leka själv. Och så fortsätter det. Tydligen är den här fasen eller trotsen oftast relativt kort, och det får man väl verkligen hoppas på. 

Man får ju förstå henne också. Kombinationen med just den här perioden, dagisinskolning och kanske att hon också känner på sig att det är en stor förändring på gång, är ju allt annat än lyckosam. Usel tajming. Och inte känner man sig särskilt rolig som förälder heller. Man blir ju SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Inte lätt att vara lugn och pedagogisk när man bara vill kasta ut henne i en snödriva. Konsekvens: dåligt samvete.

.. om dagens hämtning. Det gick hur bra som helst! När jag kom satt Jackie med 3 tjejer till och en fröken och pysslade med någon slags omvänd pärlplatta (platta med massa hål, och så knappar med piggar som man stoppade i hålen), och var helt uppslukad! Hon kollade upp lite snabbt på mig, men reagerade knappt utan fortsatte plocka med de där knapparna. Måste köpa en sån där platta.. Sedan började hon babbla på som tusan, spexade medans vi klädde på oss och vinkade sedan hejdå till fröknarna innan vi gick. Skönt!

När vi kom hem kutade hon runt och grejade med alla leksaker, glad att vara hemma bland sina grejer som det verkade. Dock blir hon ganska snabbt trött när vi kommer hem, och hungrig antar jag, för det brukar bli rätt gnälligt precis i lagom tid för mig att laga middag. Lite stökigt har det varit att få ihop någon mat. Men, idag satte jag henne vid köksbordet med kritor och papper, och där satt hon i en hel timme och ritade och ritade. Pyssel verkar gå hem. Måste fixa lite mer i samma slag. Kändes som skönt för henne att ta det lugnt efter dagis och bara få sitta och plocka och greja, istället för att kuta runt som en tok och sedan krascha. 

Nu blir det sängen, har ont i både hals och öron och tänkte försöka sova bort eventuell förkylning. Nu.

Så här i slutet av graviditeten är det ju pass på för att äta så mycket godsaker som möjligt. Jo, men så är det ju, när ska man annars liksom? Jag har ingen som helst kroppsnoja nu eftersom det gick så bra förra gången (och ja, jag vet att det inte behöver bli lika den här svängen). Alltså unnar jag mig järnet och tänker att jag har hela våren på mig att gå ner till acceptabel nivå innan kläderna ska kastas framåt sommaren. Börjar bli riktigt sugen på att köra igång viktväktarna igen. Planen är att komma igång ganska snabbt efter förlossningen. Jag tänkte ge mig själv några veckor att landa i det nya, men sedan är det nog, då kör jag igång! Ska bli kul faktiskt, och dessutom får man äta så pass mycket mer så länge man ammar så känns inte jobbigt alls. 

Blev så peppad att gå ner i vikt att jag ställde mig på vågen i morse. 80,5  och alltså + 14 kilo visade den nu. Heelt okej tycker jag med 4 veckor kvar till BF. Det där sista är ju ändå bara bebis och vatten. Om jag inte går upp så mycket mer nu så ligger jag väldigt mycket bättre till nu än med Jackie. Då vägde jag nära 90 innan förlossningen. Känns jätteskönt att det inte behöver bli så mycket nu, då var det riktigt tungt och dessutom fick jag så ont i fötterna :)

Har i alla fall kommit hem från jobbet nu, slängt i en tvättmaskin och landat i soffan med ett glas saft. Tänkte passa på att vila lite innan jag hämtar hem lillan från dagis. Hoppas det gått bra idag, imorse grät hon järnet. Slutade dock när jag gått därifrån, jag såg henne i fönstret och då gick det minsann bra. Filmning från hennes sida.