Imorgon är det stora dagen D för vår lilla tjej. Dagisstart! Kl 9.30 ska vi infinna oss på Riddarens förskola för första inskolningsdagen. Sedan är det hela veckan, 9.30 - 14.30 Jag är med henne måndag - onsdag och Tomas torsdag och fredag. Vi känner oss lite halvblödiga sådär att lämna henne, men samtidigt känns det himla bra och som att hon är redo för dagis nu. Tänker att det måste underlätta för henne att hon har haft samma rutiner hemma som det kommer vara på dagis, med sovning och mat och så, att hon kan äta själv, och även i viss mån göra sig förstådd. Så vi hoppas på det bästa. Men det känns väldigt overkligt.

Något annat som är sjukt overkligt är att 1. det står ett babyskydd och en vagga i vår hall och 2. det ligger ett paket Libero strl 1 och ett paket amningsinlägg i tvättstugan. Bebis är inte långt borta. Tur det, för den här tjockisen börjar blir riktigt less.

Här går det undan. Och någon bloggning är det dåligt med, tyvärr. Men det är ju så den här tiden, kvällen börjar ju liksom direkt när man går hem från jobbet och det är SÅ lätt att bara komma hem och sjunka ner i soffan. Det finns liksom ingen tid eller energi till annat än det absolut viktigaste. Men, en liten uppdatering ska vi ha i alla fall.

- Magen växer som attan. Vi är i v 30 nu, snart 31. Känns helt otroligt hur fort det gått på slutet. Förra svängen minns jag att jag tyckte att när det väl blev v 30 så är det himla nära till förlossning. Det vet jag nu att det inte är, de här sista 10 veckorna kommer tids nog att släääpa sig fram och aldrig vilja ta slut. Men det gör inget! Inga större fel på mig heller, än så länge. Rätt otymplig är man ju vid det här laget, men det funkar. Lilla-syster gör sig påminnd mest hela tiden. Rejäla sparkar och vändningar, och på slutet även hicka så att hela magen hoppar. Vi var hos barnmorskan igår hela familjen och mätte och lyssnade på hjärtat, och allt såg så fint ut så. Bra värden på mig med. + 11 kg nu, och det tycker jag känns helt okej. Hjärtljuden låg på 138. Omfödersketräff har vi också hunnit med, i måndags. Men alltså, nog är det trevligt att gå tidigt från jobbet för att sitta på en säck och prata förlossningar, men inte vet jag om det gav så mycket. Tomas tyckte då inte det i alla fall :)

- Jackie, hon bara växer och växer hon med! På slutet har hon blivit så himla stor tycker vi. Utvecklingen har verkligen gjort ett jätteskutt. Mest skillnad tycker jag det är vad gäller mat och ätning. Hon har ju varit så himla kräsen, vägrat bli matad men haft lite svårt att hantera skeden själv samtidigt. Inte så lyckad kombo. Men nu äter hon det absolut mesta vi gör åt henne, och hon har blivit riktigt skillad på både sked och gaffel. Och på att dricka ur en vanlig mugg istället för pipmugg. Så sött! Hon har också börjat få riktig gröt istället för bebisgröten. Så himla lättsamt att vi kan sitta och äta samma mat alla tre samtidigt utan att måsta sitta och truga/mata/stöka med henne precis hela tiden. 

Hon har också börjat prata mer och mer. Eller prata, men hon försöker säga fler och fler ord då. På senaste tiden kan vi lägga till följande:

Tittut - Tittuuu

Boll - Bååhhh

Babar - Babaaaah

Dessutom tycker jag att hon blivit lite bättre på att svara om man frågar saker. Nej kan hon ju säga, men det säger hon ganska godtyckligt eller när hon spelar pajas. Ja säger hon inte, men däremot hummar hon liksom som svar om det är ja. Typ "Vill du ha mat?" "Mmmm". Praktiskt!

- På jobbfronten har Tomas steppat upp, och jag har steppat ner. Från och med den här veckan jobbar Tomas onsdag till fredag och jag är ledig onsdagar. Torsdag och fredag kommer Jackie vara hos antingen Matfors eller Skedvik. Känns jätteskönt att trappa ner lite. Och overkligt att man hade det så här gött jämt förrut. Idag till exempel klev vi upp vid 7.30, åt frukost och tog sedan pulkan och gick på affären. Hem, gjorde morotssoppa och saffranspannkaka, och sedan kom Sofie och magen på lunch. Supermysigt! Längtar till det bara är såna dagar! 

- I övrigt har det inte hänt så mycket. Det har blivit vinter och supermycket snö, och vi har fått inviga våra snöskyfflar några gånger om. Längst upp på önskelistan står nu en snöslunga, haha! Vi har pyntat och gjort lite adventsfint, och så har vi hämtat en julgran som just nu står och trycker utomhus i väntan på att få komma in i värmen. Nu blir det ju inget julfirande hemma hos oss, men såklart måste vi ju ha gran och hela kittet ändå.

Ja, det var det! Nu är det bäst man går och knoppar om man ska orka upp imorgon. Tomas tar med sig Jackie ut till Matfors innan jobbet, så vi lär hjälpas åt så att han kommer iväg i någon vettig tid. Lite störigt att han börjar så tidigt bara. 

Helg igen, och den här gången är det vecka 27. 65 % avklarat, 96 dagar kvar till BF. Och nu är det inte ens särskilt jobbigt! Men visst märks det att man närmar sig slutet och att bebisen är ganska tung därinne. Några "nya" preggo-symtom som dykt upp är halsbränna, ilningar och liksom tyngd neröver samt att jag måste kissa hela tiden. Börjar även bli lite bökigt att sova i och med att magen är börjar bli tung och putar ut rätt mycket. 

Känns som att det bara är kassa bilder härinne nu, men huvudsaken man ser magen eller hur? Och det gör man ju. En riktig kula nu!

Jackie har blivit 1 år och 5 månader, och jag tror verkligen hon är inne i någon konstig fas just nu. Har inte funderat på såna saker på väldigt länge nu, men just nu är hon verkligen inte roligt. Extremt gnällig och tjorvig hela tiden, så fort hon inte får precis som hon vill blir hon stortokig och gråter. Enda gången hon är helt nöjd är när vi verkligen leker och busar med henne. Lite stökigt för man vill ju gärna att hon kanske kan leka själv medans vi fixar med annat. Men nej, 100 % uppmärksamhet är det tydligen som gäller. Behovet av att stimuleras är helt plötsligt hur stor som helst, får hon träffa andra barn är det inga som helst problem. Känns nästan som att hon börjar ledsna på att bara vara hemma med oss. Men det kanske är bra på ett sätt, att vi alla är redo när det är dags för dagisinskolning. Hon är väldigt gullig i alla fall nu, babblar massor. Det mesta är såklart obegripligt, men ibland märker vi att hon försöker säga riktiga ord. Bok till exempel, är ko-ko. Eller bara ko. 

Nej, nu har Tomas kommit upp ur sängen. Frukostdags!

Finns det något värre än oktober och november?! Känns som att det är mörkt prick hela tiden, det är kallt och jävligt och man bara jobbar och det är alldeles för långt till jul och ledighet. Fy sjutton. Här hemma har vi gått in i något läge där vi liksom bara går på rutin, dag ut och dag in. Eller, Tomas skulle kanske inte hålla med, men då är han å andra sidan hemma på dagarna och har lite andra förutsättningar. Förra hösten var inte på långa vägar så tung som den här! Då var vi på Mamma Boot Camp, mammadejter och hade allmänt mysigt hela dagarna. Känns som ett annat liv. Tur man snart får gå hem igen.

Lite grann händer det väl här i alla fall. I helgen som gick bestämde vi oss hastigt och lustigt för att tapetsera vardagsrummet. Jackie fick åka till Skedvik på lördagförmiddag och vi ägnade resten av dagen åt att slipa och förbereda. På kvällen gick vi på bio, och sedan på söndag körde vi igång med tapetsering. Första gången vi grejar själva. Och jag måste säga att det blev så himla bra. Mycket nöjd och stolt över resultatet. Nu måste vi bara fixa hit lite lampor, det blev rätt mycket mörkare när de vita väggarna blev grå.

Jackie växer och har blivit en riktigt stor tjej. Hon har börjat prata litegrann sådär, inte så att man begriper så mycket kanske, men enstaka ord kommer hon med emellanåt. Till exempel:

Eeejj - Hej

Åddå - Ojdå (tror vi)

Mamma

Bappa

Ditty/Titty - Kitty (som i Hello Kitty)

Dessutom har hon börjat förstå så himla mycket. Hon hämtar grejer man ber om, ställer tillbaka grejer, vinkar hejdå när man skils åt, och delar ut pussar och kramar på kommando. Hon vet (oftast) var magen, näsan, munnen och örat är. Även bebisen har hon koll på. Hon drar upp min tröja och pussar och myser med magen. Så sött! Ätandet går väl i vanligt ordning lite si och så, men det tuffar i alla fall på. Det var längesedan hon fick barnmat, riktigt käk är det som gäller. Hon är inte superskillad på att äta med bestick men det tar sig. Huvudsaken hon får i sig någonting tänker vi. Och händerna funkar ju faktiskt också att lassa in med.

Lill-bebisen är nu nästan 24 hela veckor gammal därinne i magen. Den är nu ungefär lika lång som en linjal och väger runt ett halvt kilo. Det sparkas en hel del, så det märks verkligen att den blivit större. Veckorna rullar på snabbt, snart är det dags för nästa besök hos BM. Mår helt okej nu, bortsett från denna jäkla trötthet, som ju i och för sig säkert beror mycket på årstiden och allt MÖRKER! Imorse gick jag till och med till jobbet utan att få superont. Skönt! Sjukt hungrig är jag hela tiden. Alltså helt sanslöst hungrig. Men det får vara så, om jag någon gång ska passa på att käka tänker jag göra det nu. Kilona får jag brottas med till våren (viktväktarna, here I come!).

Så, en liten uppdatering blev det i alla fall. Nu ska vi göra te och fika och bänka oss framför Sons of Anarchy. Snart är det helg igen. Den blir lugn och skön tror jag. Hemmakväll fredag, på lördag flyttar Åsa och Mats, Tomas ska bära kartonger och jag ska passa Lilly över dagen, och på kvällen ska vi käka middag hos Erika och Mauro. Kul! Söndag är oplanerad, men lär innehålla en del lövkrattning.

Jackie tar storasysterrollen på allvar. 

Har ju glömt att skriva, Jackie har fått dagisplats! Vi hade ju sökt plats i början av december, och blev erbjudna en plats på Baldersvägen för runt två veckor sedan. Eftersom det är en bit att gå dit upp, och dessutom blir det en omväg för mig när jag ska till jobbet, så ringde jag och kollade hur det såg ut på de andra förskolorna runt omkring. Riddaren, som ligger typ 200 m från vårt hus, var tvärfullt, men däremot kunde hon få börja på Lotsgatan som ligger en liten bit längre bort. Vi var ju glada för det, även om Lotsgatan är en ganska liten förskola och jag hellre hade haft henne på Riddaren. Tackade ja till platsen, och så i torsdags fick jag mail från kommuntanten att det fanns en plats ledig på Riddaren den 7 januari, om vi kunde vänta till dess. OM vi kunde!

Så nu får Tomas vara hemma december också, och så kör vi inskolning i januari. Blir lite knasigt kanske att skola in henne alldeles innan bebisen kommer, men vad ska man göra då? Vi får helt enkelt hoppas att allt går bra så det inte blir så jobbigt för henne. Fördel är ju i alla fall att hon inte kommer att behöva gå heltid på dagis över huvud taget, utan kan börja med kortdagar för att sedan gå sina 15 timmar. Håller tummarna för att det funkar bra. Men, vi kan nog tänkas få en körig februari med en spädis + en Jackie som kanske inte sover så bra just då.

Det får bli två Cherry Blossom. Johanna tyckte den var snyggare är Apple of my Eye, så då litar jag på hennes omdöme. Nu ska jag bara buda lite här så har vi förhoppningsvis två hemma innan bebis kommer. Roligt!

Några ord om utvecklingen i övrigt också.

Graviditeten först. Fasen vad gravid jag är! Halvskrämmande att det faktiskt är nästan halv tiden kvar, jag känner mig minst som v 35. Det växer och knakar som tusan just nu. Stramar och har sig över magen. Bebisen sparkar och grejar och det är mysigt såklart. Bäckenbesvären är lite bättre, det gör inte lika ont i ljumskarna och så. Är dock fortfarande försiktig och törs inte anstränga mig just. När vi varit ute och jobbat i helgen har jag varit helt försörd i svanken efteråt, så jag måste nog tänka mig för lite. Men, jäkla skönt att det ändå känns bättre än förrut. Sammandragningar har jag då och då, ofta på jobbet när det blir lite stressig. Men det är tydligen väldigt vanligt med andra barnet att det börjar tränas och jobba långt innan det är dags. Och som Ludmila sa: "Livmodertappen håller. Den kommer inte att ramla ut". Tryggt att veta.

Jackie är sjukt rolig just nu. Hon har blivit så.. stor. Leker på ett helt annat sätt, hon har liksom en tanke med det hon gör. Till exempel sitter hon med bebisen (dockan), nallarna eller snuttarna i knäet och matar dem. Hon gillar att läsa, både tidningar och böcker. Kan sitta länge och bara bläddra och filura för sig själv. Sjunga är också kul. Både sångpåsen och nya sångboken är stora favoriter. Kul att det är någon som uppskattar min skönsång. Hon har även börjat äta bättre. Hänger nog ihop med att hon blir mer och mer skillad på att äta själv, eftersom hon tvärvägrar att bli matad. Tjurskaft. Skönt att hon käkar själv, men osmidigt att hon är ganska kräsen på maten. Burkar går inte hem längre, tyvärr. Å andra sidan är det ju bekvämt att vi alla kan äta samma mat. 

Nej, nu är det bäst man stökar undan lite. Alex och Johanna for hem för ett tag sedan, och nu ligger vi som två streck i soffan och är fortfarande proppmätta efter middagen. Den där äppelpajen som vi bakade till efterrätt får vi nog låta vara till imorgon eller så. 

Kom på att jag inte tagit några bilder på magen än. Lite sent påkommet kanske, men tänk på att den faktiskt knappt syntes för några veckor sedan. Nu har den som synes ploppat fram rejält.

Bilden blev inte sådär jättelyckad kanske, men det får duga.

Vad gäller Jackie och hennes konstigheter så har dagen gått mycket bättre än gårdagen. Nog för att hon sov kasst, vaknade både på natten och skrek tills hon fick välling, därefter tidig morgon kl 6. Men ingen gråt varken när jag gick eller när jag kom hem. Dessutom somnade hon gott precis som vanligt vid läggdags. Ätit hade hon väl gjort sådär. När jag kom hem satt hon dock och pulade pasta bolognese, så något blev det väl i alla fall. Skönt att det går åt rätt håll.