Skrev ju igår att jag haft så ont nu i några dagar. Inte i magen just utan mer.. ja, mellan benen helt enkelt. Molvärk. Blev lite sådär att jag kanske i alla fall skulle ringa barnmorskan och fråga vad de tyckte. Och hoppsan, de tyckte jag skulle åka direkt till förlossningen (!) för en koll. För utifall att jag börjat öppna mig antar jag. Så ja, jag var ju tvungen att göra det då. Blev inte orolig eller så, jag kände ju bebisen röra sig precis som vanligt. Men tog hur som helst bussen upp till sjukhuset, ringde och chockade Tomas på vägen upp, haha! Väl där kollade de urinprov och så fick jag ligga med CTG-mojen en bra stund för att registrera statusen på bebisen, och så gjorde de en koll på mig med. Men det var ingen fara på taket. Dörren var stängd än så länge, och det blir ingen bebis än på ett tag. Tur det. Men jag hann såklart tänka tanken på vägen upp, tänk OM det skulle vara igång! Vad sjukt omotiverad jag är att föda barn just nu. Man måste nog gå ganska länge och ha det riktigt jobbigt på slutet, annars är det kanske svårt att motivera sig.

Jaja, lite äventyrligt blev det idag alltså, även om det inte resulterade i något. Liite besviken att det inte var något alls som var tokigt, hade hoppats en aning på att kanske bli lite halvt sjukskriven. Men men, får kämpa på med min schletna kropp ett tag till, sedan går jag till Ludmila och hoppas på det bästa.