Imorgon ska vi väcka Jackie med traditionsenlig sång och paketöppning i sängen. Vi har inte laddat på jättehårt faktiskt, det blir bara ett paket. Men vilket paket sen! 1-åringen i mig är avis!

Förrutom firande i morgonbitti blir det lugna puckar på Linnéagatan hela födelsedagen. Jag och Jackie ska mysa och leka, och jag ska fixa och förbereda inför lördag. Göra tårtfyllningar och påbörja en laddning Lörans fisksoppa. Allt för att det ska gå smidigt och snyggt till på lördag, som är Stora Kalasdagen. Alla Jackies stora kompisar kommer och grillar hamburgare och käkar tårta på dagen, och så kommer mormor, morfar, farmor, farfar, gammelfarmor och gammelfarfar på eftermiddagen/kvällen. Då blir det fisksoppa och sedan tårta igen.

Tänk att hon fyller 1 imorgon! Det är konstigt att man inte har en bebis längre utan ett barn. Helst skulle jag vilja gå upp till henne i sovrummet, lyfta upp henne i famnen, krama henne hårt som attan och bita lite i de där jäkla gokinderna. Men, jag har ju faktiskt varit förälder i ett helt år, och är det något jag lärt mig så är det: Väck för fan inte det barn som sover! Alltså avstår jag. 

Idag var Jackies småpolare här på kalas. Meja, Lilly och Algot. De lekte och stojade järnet medans morsorna käkade räkpaj och födelsedagsfika. Jäkla mysigt. 

I NoaNoa-klänning som hon fick av Ante och Sara när hon föddes. Nu passar den! Lite brydd och nyvaken J här.

Varsitt Marie-kex till de små.

Hela kalasgänget!

När alla vännerna gått hem lekte vi lite innan vi däckade. Bollbana (?) från Meja.

Tack för att ni kom och för alla fina presenter!

För ett år sedan när vi gick och la oss visste vi inte att vi skulle få en bebis nästa dag. Overkligt!