Helg igen, och den här gången är det vecka 27. 65 % avklarat, 96 dagar kvar till BF. Och nu är det inte ens särskilt jobbigt! Men visst märks det att man närmar sig slutet och att bebisen är ganska tung därinne. Några "nya" preggo-symtom som dykt upp är halsbränna, ilningar och liksom tyngd neröver samt att jag måste kissa hela tiden. Börjar även bli lite bökigt att sova i och med att magen är börjar bli tung och putar ut rätt mycket. 

Känns som att det bara är kassa bilder härinne nu, men huvudsaken man ser magen eller hur? Och det gör man ju. En riktig kula nu!

Jackie har blivit 1 år och 5 månader, och jag tror verkligen hon är inne i någon konstig fas just nu. Har inte funderat på såna saker på väldigt länge nu, men just nu är hon verkligen inte roligt. Extremt gnällig och tjorvig hela tiden, så fort hon inte får precis som hon vill blir hon stortokig och gråter. Enda gången hon är helt nöjd är när vi verkligen leker och busar med henne. Lite stökigt för man vill ju gärna att hon kanske kan leka själv medans vi fixar med annat. Men nej, 100 % uppmärksamhet är det tydligen som gäller. Behovet av att stimuleras är helt plötsligt hur stor som helst, får hon träffa andra barn är det inga som helst problem. Känns nästan som att hon börjar ledsna på att bara vara hemma med oss. Men det kanske är bra på ett sätt, att vi alla är redo när det är dags för dagisinskolning. Hon är väldigt gullig i alla fall nu, babblar massor. Det mesta är såklart obegripligt, men ibland märker vi att hon försöker säga riktiga ord. Bok till exempel, är ko-ko. Eller bara ko. 

Nej, nu har Tomas kommit upp ur sängen. Frukostdags!

Imorse pallrade jag och magen oss iväg till barnmorskan för 25-veckorskontroll. Är alltså i v 25 +3 idag då, typ. Allt såg finfint ut! Mina värden kommer jag inte ihåg, och de säger mig inte så mycket heller, men de var tydligen väldigt bra då. SF-måttet var 25, och hjärtljuden 152. Över 150 betyder tjej, så jag tar det som en bekräftelse. 

Hon är stor nu, lillasyster. I helgen rörde sig magen så där ordentligt för första gången. Sådär så att man inte måste titta noga för att se sparkarna, de går liksom inte att missa från utsidan. Pang säger det genom tröjan. Mycket faschinerande och distraherande. 

Fick även moderskapsintyget idag som ska skickas in till Försäkringskassan och då kändes det väldigt verkligt att jag inte ska jobba så himla länge till. Har inte reflekterat så mycket över det än, jag har ju nyss kommit igång att jobba! Men ju större magen blir, och ju mer liv det är där inne, desto mer fattar jag att VI FÖR SJUTTON SKA FÅ EN UNGE TILL! Kan inte förstå att jag om bara tre månader sitter här igen med en liten liten parvel. Längtar faktiskt lite nu.

Det här med jobb i alla fall. Det blev ju lite rörigt för oss när Jackies dagisstart sköts fram till januari. Tomas skulle ju vara hemma hela december med henne, men nu behöver han börja jobba några dagar i veckan från 3 december. Vi kommer nog att lösa det så att han jobbar tre dagar, och då är jag hemma en dag och så får hon vara hos farmor och farfar två. Blir nog bra det. Plus att vi får lite extraslantar när vi jobbar lite mer. Inte helt fel det heller.

Veckorna snurrar fort som tusan här, trots att den här årstiden är så sinnesjukt lång och seg. Imorgon går vi in i vecka 26, lillan är ca 35 cm lång och väger typ 600-700 kg. Stort! Graviditets-mässigt har jag en bra tid nu, det är inte alltför tungt och besvärligt och magen är inte totalt i vägen ännu. Dessutom inte så mycket ont i bäcken och ljumskar, har till och med promenerat till jobbet nu några dagar. Himla skönt. Är grymt hungrig hela tiden, bebis måste vara inne i en tillväxtperiod. Eller så är det bara jag som kommer att lägga på mig av allt extra jag stoppar i mig.. Hmm.. Nåja, då får det vara så. Pendlar mellan helt utsvulten och proppmätt. Men i det här tillståndet är det ett förhållandevis litet bekymmer, så det är ingen fara med mig :)

Tog en bild på magen också. Orkar inte föra över och fixa, så det får blir photo booth.

Rätt rund va? Sparkar och lever om som tusan gör det nu också. Helt underbart mysigt är det.

Vi gjorde om vårt vardagsrum förra helgen, tapetserade och hade oss. Mycket stolta! I veckan har det kommit upp både TV och nytt snurra-runt-ljud. Dock funkar ingenting än. Det är tydligen en hel vetenskap att koppla ihop det, så ingenjören här hemma måste få lite tid på sig. Hoppas att det funkar i slutet av helgen i alla fall. Igår fattade vi i alla fal ett hastigt och lustigt beslut om att slakta vår TV-bänk så att den ska passa in med nya grejerna. Tomas var inne på att köpa en ny, men vi blev snåla. Kapade istället av benen på den gamla och tog bort baksidan så att nya prylarna får ordentligt med luft (tydligen ett krav). Helt okej blev det. Och billigt. 

Förrutom att få ihop det med all elektonik ska vi också upp med lite tavlor på väggarna. Det tänkte jag börja med NU.

Finns det något värre än oktober och november?! Känns som att det är mörkt prick hela tiden, det är kallt och jävligt och man bara jobbar och det är alldeles för långt till jul och ledighet. Fy sjutton. Här hemma har vi gått in i något läge där vi liksom bara går på rutin, dag ut och dag in. Eller, Tomas skulle kanske inte hålla med, men då är han å andra sidan hemma på dagarna och har lite andra förutsättningar. Förra hösten var inte på långa vägar så tung som den här! Då var vi på Mamma Boot Camp, mammadejter och hade allmänt mysigt hela dagarna. Känns som ett annat liv. Tur man snart får gå hem igen.

Lite grann händer det väl här i alla fall. I helgen som gick bestämde vi oss hastigt och lustigt för att tapetsera vardagsrummet. Jackie fick åka till Skedvik på lördagförmiddag och vi ägnade resten av dagen åt att slipa och förbereda. På kvällen gick vi på bio, och sedan på söndag körde vi igång med tapetsering. Första gången vi grejar själva. Och jag måste säga att det blev så himla bra. Mycket nöjd och stolt över resultatet. Nu måste vi bara fixa hit lite lampor, det blev rätt mycket mörkare när de vita väggarna blev grå.

Jackie växer och har blivit en riktigt stor tjej. Hon har börjat prata litegrann sådär, inte så att man begriper så mycket kanske, men enstaka ord kommer hon med emellanåt. Till exempel:

Eeejj - Hej

Åddå - Ojdå (tror vi)

Mamma

Bappa

Ditty/Titty - Kitty (som i Hello Kitty)

Dessutom har hon börjat förstå så himla mycket. Hon hämtar grejer man ber om, ställer tillbaka grejer, vinkar hejdå när man skils åt, och delar ut pussar och kramar på kommando. Hon vet (oftast) var magen, näsan, munnen och örat är. Även bebisen har hon koll på. Hon drar upp min tröja och pussar och myser med magen. Så sött! Ätandet går väl i vanligt ordning lite si och så, men det tuffar i alla fall på. Det var längesedan hon fick barnmat, riktigt käk är det som gäller. Hon är inte superskillad på att äta med bestick men det tar sig. Huvudsaken hon får i sig någonting tänker vi. Och händerna funkar ju faktiskt också att lassa in med.

Lill-bebisen är nu nästan 24 hela veckor gammal därinne i magen. Den är nu ungefär lika lång som en linjal och väger runt ett halvt kilo. Det sparkas en hel del, så det märks verkligen att den blivit större. Veckorna rullar på snabbt, snart är det dags för nästa besök hos BM. Mår helt okej nu, bortsett från denna jäkla trötthet, som ju i och för sig säkert beror mycket på årstiden och allt MÖRKER! Imorse gick jag till och med till jobbet utan att få superont. Skönt! Sjukt hungrig är jag hela tiden. Alltså helt sanslöst hungrig. Men det får vara så, om jag någon gång ska passa på att käka tänker jag göra det nu. Kilona får jag brottas med till våren (viktväktarna, here I come!).

Så, en liten uppdatering blev det i alla fall. Nu ska vi göra te och fika och bänka oss framför Sons of Anarchy. Snart är det helg igen. Den blir lugn och skön tror jag. Hemmakväll fredag, på lördag flyttar Åsa och Mats, Tomas ska bära kartonger och jag ska passa Lilly över dagen, och på kvällen ska vi käka middag hos Erika och Mauro. Kul! Söndag är oplanerad, men lär innehålla en del lövkrattning.

I sängen just nu. Familjen sover, som tur är. Jackie har blivit lite halv-knepig på nätterna på sistone. Hon vaknar inte ofta, men när hon gör det blir hon jätteledsen och det är typ omöjligt att få henne att somna om i sin säng. Eller i vår säng för den delen. Hon hamnar ju såklart där då eftersom hon gall-skriker om man lämnar henne i sin egen. Väl inne hos oss är det bara lattjo lajban och glada miner, trots att klockan är typ 5 på morgonen. Inte så poppis hos mig och Tomas. Då pratas det och bökas för fullt, och vi ska gärna ligga väldigt nära eller helst på varandra. Kört att få sova mao.

Tomas gick hur som helst upp med henne vid halv sex imorse, och efter en flaska och ett blöjbyte somnade hon som tur var om. Tomas har jag inte hört sedan dess, så antar att han knoppade in på soffan.

Nu är lilla fröken vaken i alla fall, och ropar på oss från sitt rum. Idag får hon åka till skedvik till imorgon, och jag och Tomas ska börja fixa och förhoppningsvis tapetsera vardagsrummet. Första gången, hoppas vi får till det.. Kul ska det bli hur som helst. Nu frukost!

Vi var ju förresten med om något läskigt igår morse. När jag klev upp på morgonen vid halvsjusnåret snöade det för fullt. Alltså gick jag ju fram till fönstren mot baksidan för att titta ut hur mycket det kommit, som man gör vid första snöfallet. Då upptäcker jag fotspår i snön på gräsmattan runt husgaveln som fortsätter upp på vår altan och fram till altandörren. Någon har alltså smygit runt vårt hus under småtimmarna, och tittat in och KÄNNT PÅ ALTANDÖRREN! Trodde hjärtat skulle stanna, blev tvungen att väcka Tomas på en gång så att han kunde komma ner och titta. Sjukt obehagligt. Jäkla tur också att vi hade alla dörrar, både på hus, bil, garage och förråd, låsta. Det händer ju ibland att man missar, men trust me, från och med nu glömmer jag aldrig mer att låsa.

Nåväl, allt var orört runt omkring på tomten. Och vi fick en liten näsbränna på hur viktigt det är att skydda sig mot oönskade besök. Nu vill jag upp med några rejäla lampor och rörelsesensorer runt tomten. Den som försöker göra inbrott hos oss, den ska fan inte få göra det utan att synas. Hah!

Jackie tar storasysterrollen på allvar. 

Fick feeling igår tror jag, smäller till med ett inlägg idag med. En helt vanlig jobbdag såklart. Tungt som attan att kliva upp ur sängen, det börjar verkligen bli kolsvart ute. Dessutom börjar det skymma redan när man går från jobbet, och när man väl fått i sig middag är det kolsvart igen. Tur det finns värmeljus den här tiden! Och soffa och TV såklart ;)

Igår åt vi ju som sagt stek med potatismos till middag, och eftersom det inte räckte till middag idag men vi hade en jäkla massa potatismos över fick dagens middag bli potatisbullar. Alltså, snacka om underskattad mat! Och då pratar jag inte om de där färdiga puckarna man köper i frysdisken, eller de man fick i skolan, utan mosiga, mumsiga hemmagjorda bullar. Skitgott och skitenkelt. Bara att blanda ihop det överblivna moset med ett eller två ägg, vetemjöl (jag tog en dl), krydda på med salt och peppar. Jag slängde även i lite gräslök. Stek. Till detta gjorde jag ett strössel kan man väl säga, med bacon, purjolök och hackat äpple. Ihopfräst. Gött! Passar varken Viktväktarna eller GI, men hej, vi bantar ju inte!