..vad vore väl det nya året om man inte inledde med ett försök att gå ner i vikt? Alltså, nu känner jag inte att det är katastrof-läge, absolut inte så. Men Åsa skulle köra igång och lika bra att hänga på då medans man har sällskap tänker jag. 

Så nu kör vi 5:2. 

Äter som vanligt fem dagar och så fastar jag två, alltså. Lite tidigt att utvärdera ännu, har bara kört i 1,5 vecka och fastat i tre dagar, men än så länge är jag positivt överaskad. Mest för att jag inte trodde det var möjligt att äta så lite på en hel dag. Det går riktigt bra! Visst blir man hungrig, men det blir man ju oavsett om man äter eller inte. Det konstiga med att fasta är jag blir hungrig inför alla måltider, sedan går den hungern över, oavsett om jag hoppar över själva måltiden. Konstigt! Alltså är jag inte just hungrigare på fastedagarna än de vanliga dagarna. Mycket märkligt. Jag tycker själv att det känns helt sjukt att äta så lite. Idag var till exempel första fastan den här veckan. Första måltiden kl 13 - bananpannkaka av en banan och ett ägg. Sedan middag vid 17 - lite kyckling och ganska mycket grönsaker. Sedan snacksade jag lös på ett äpple nu på kvällen. Vilken fest! 

Ska bli intressant att se om det får någon effekt, något kilo vore ju trevligt att bli av med. Startvikten i alla fall 67 kilo. 

Jag måste bara säga det också. 2013, vilket år alltså! Höga toppar och djupa (nåja) dalar. Tvåbarnschock, vardagsstress, sömnbrist, tidsbrist, ett evigt krig mot dammiga golv, överfull tvättkorg, mat att laga, skitiga toaletter, you name it, och ändå SÅ MYCKET LYCKA. Bebisgos och syskonkärlek. Lek och bus. Massa tid tillsammans med vår lilla familj som blev komplett när Pella gjorde entré för snart ett år sedan. Hjärtat svämmar över av kärlek, så att man kan gråta alltså! Nästa sekund vill man säga upp sig, checka ut, hoppa på ett plan till Sibirien. Men så blir man kär igen. 

Vi brukar säga det jag och Tomas, när det är som stökigast, att det här året måste nog ändå vara vårt jobbigaste. Att ha två så pass små barn är fantastiskt, men det har varit mycket, mycket jobb. Nu är Pella snart 1 år, och den akuta bebistiden är förbi. Det känns på ett sätt sorgligt, men också skönt att avsluta det kapitlet. Vi ser fram emot nästa steg, även om det också innebär jobb och förskola istället för föräldraledighet.

I maj börjar jag jobba igen, Tomas kommer att vara hemma till september ungefär. Sedan ska också Pella börja på förskolan. Jag brukar inte ge några nyårslöften, men den här gången lovade jag mig själv att njuta så mycket det bara går av de här sista månaderna. Kräma ur dem så mycket det bara går. Och det tänker jag verkligen göra.

Februari 2013. Jackie 1 år och 8 månader. Pella 1 vecka.

December 2013. Jackie 2,5 år. Pella 10 månader.

Ett rejält uppehåll blev det här. Ibland blir det bara så. Det har varit fullt upp här med ungarna en period, ganska stökigt faktiskt. Var tvungen att kolla vad jag skrev sist, och det var ju just att Jackie börjat stöka vid läggning. Hon har alltså hållt på med det hela december. Kvällarna är liksom heliga för oss, så det har varit sjukt irriterande. Pella körde också en stök-sväng runt jul så det har varit tidvis griniga föräldrar här hemma, haha! 

Vi har såklart firat jul. I Skedvik med mamma, pappa, syrran, farmor, farfar, Jan och Monica. Kul att se Jackies reaktion jämfört med förra året. Hon hade såklart en toppendag, men man märker att hon inte är så gammal ändå. Inte så intresserad av julklappar och sånt, känner att det är lite onödigt att köpa så mycket till barnen. I julstrumpan fick hon Emil och Ida-figurer, och de lekte hon med hela dagen sedan. Hade typ räckt så. Blev lite knepigt sedan när hon öppnade paket och sedan var helt uppslukad och satt och lekte med grejerna, och så fick vi avbryta för att hon skulle öppna fler paket. Eller knepigt, men man känner att det är onödigt kanske? Barnen är ju så nöjda ändå. Jaja, massvis med fina klappar fick de bägge två, och det klagar vi verkligen inte över    Själv var jag nöjdast av alla över min KitchenAid från mamma och pappa! Nu ska här bakas! 

Nyår spenderade vi i Björnrike med Åsa, Mats, Lilly och Coco. Åkte upp på nyårsaftons förmiddag, lekte, gjorde oss kalasfina, la barnen och gjorde smarrig trerättersmiddag. Sedan blev det sällskapsspel och nattning innan 12-slaget. Det var så skönt! Barnen var så duktiga, gick snällt och la sig och sov sig sedan igenom världshistoriens värsta oväsen när det avfyrades fyrverkerier NÅGOT JÄVULSKT utanför stugan och överallt. På nyårsdagen hyrde Tomas och Mats skidor till tjejerna och var ute i barnbacken en stund, jag och Åsa tog småbrudarna med oss ner på byn och fikade. Sedan tog vi med stortjejerna till Björnrike-hotellets lekrum och röjde en stund, så det var riktigt trötta barn som slocknade snällt innan 19 även den kvällen. Guld! Vi körde myskläder, gomiddag och spel. Kunde inte varit bättre. Dagen därpå for vi hem, nöjda och glada. Och ungarna alltså, vi var så himla stolta över dem! Åker bil utan att klaga, vi kom till Ånge innan Jackie ens sa något. Hon sov en stund, och sedan lyssnade hon på Pippi sista biten. Pella var sådär halvnöjd i sin nya bilstol, men inte så konstigt eftersom vi inte plockat bort spädbarnsinsatsen.. (Inte mitt fel, inte bara iaf, hon på Babyproffsen sa att man inte kunde ta bort den). Stolen var inte så bekväm alltså, men fram kom vi ju i alla fall. 

Nu är vi alltså hemma igen, vi har plusgrader, ingen snö och det har regnat både igår och idag. Alltså har vi varit på drakborgen. Toppen tycker tjejerna! Vi har städat ut julen, skönt faktiskt. Hittade tulpaner på Coop, så nu känner jag bara en sak: Ge mig vår!

Måste skriva några rader om tjejerna också, men det får bli i ett eget inlägg. Blir alldeles för långt det här ändå. 

.. Blev det ändå idag. Jackie och jag gick på macken och hämtade ut ett paket med - Ta-da! - hennes tomteklänning till Lucia.

Hon var sjukt stolt och hade på sig den hela dagen.

Annars har dagen varit lugn, jag mår bättre äntligen, och känner mig lite stärkt inför imorgon när jag blir själv med brudarna igen. Önskar att Tomas kunde vara hemma jämt!

Just nu pågår det numera obligatoriska nattnings-strulet. Det är Jackie som stökar. Vägrar sova, ska ha vatten, bli kliad på ryggen, sjunga sånger, komma ner, äta fika, sova i våran säng etc etc. Ganska irriterande. Vi hade ju en sån period i början av sommaren också. Den gick över, så vi hoppas väl att den här också gör det. Tillslut.

Första advent och första december, och första friska dagen här hemma. Jag orkade inte fixa stake och sånt igår, men tryckte i alla fall ner fyra ljus så vi kunde tänka första till frukost. Vi får pynta idag istället.

Vi har inte tänkt börja med någon julklappskalender i år till tjejerna. Kände att det får vänta till kanske nästa år. Men en chokladkalender fick jag med hem till Jackie, och det tyckte hon såklart var toppen.

Det blir en lugn söndag för oss, är fortfarande påverkad av sjukan. Svag och skakig. Ställde mig på vågen, hade gått ner 4 kg, haha! Måste äta ikapp för att komma ikapp känner jag. Jag och Jackie ska gå ut en sväng och ge fåglarna mat. Lite frisk luft borde väl göra susen!

Kul med kalender!

Pella kräktes också, haha, vad typiskt!

Måndag: Som vanligt. Kommer inte ihåg? Kan ha varit hos Åsa och tjejerna.

Tisdag: Dagis. Jag och Pella har hemmadag. Och just det, magsjukan kommer till oss! Jag och Jackie kräks hela natten. Eller Jackie kräks två gånger, jag kör ett 12-timmarspass och slutar inte förrän framåt onsdag eftermiddag.

Onsdag: Dödens död pga magsjuka. Pella åker till farmor och farfar. Tomas får ta hand om oss övriga.

Torsdag: Äntligen bättre, men tji fick vi! På natten börjar jag kräkas igen.

Fredag: Har gett upp, sover hela dagen.

Lördag: Borde vara frisk men mår apa. Kanske borde äta något? Pella får äntligen komma hem igen!

Söndag (prognos): Tvätta, städa huset, sprita varenda pinal i hela huset. Sedan.. Ja, vad vet jag? Se en film?

Det var den veckan, vi går med glädje in på nästa, tackar!

Det är fotboll på TV ikväll. Tomas tittar på spelet och jag tittar på folket på läktaren, reklamskyltarna, försöker lista ut om taket är öppet eller stängt etc etc. Men det finns chips och så, så man står ut. 

Jag känner mig nöjd och belåten här ikväll, har kommit till en (hoppas jag) vändpunkt med Jackies nuvarande trotsperiod. Eller trots, hon är bara så gnällig och grinig mest hela tiden. Ska ha nappen och snutten och sitta i soffan och se på film. En lite sur-mul har hon varit, och det driver mig till vansinne! Men, nu är det andra bullar! Igår tog jag bort nappen efter att hon sovit middag, och så fick hon inte tillbaka den förrän hon gick till sängen på kvällen. Enorma protester såklart, men jag var benhård! Inte slog jag på TV heller, så det blev ett jäkla liv i vårt lilla hus. Som tur var hade jag varit förutseende och lagt Pella att sova ute i vagnen, så att hon inte skulle bli störd, haha! Hur som helst så lugnade Jackie ner sig efter ett tag, och sedan frågade hon bara efter nappen några gånger, men blev inte ledsen. Idag frågade hon efter den imorse när vi skulle gå till dagis, och så bröt hon ihop när vi kom hem från dagis, men sedan dess har det varit lugnt. Skönt! Låter kanske märkligt att det ska vara så stor grej för mig det här, men jag blir TOKIG när hon är sådär gnölig och jag tror verkligen att vi måste bryta den här tutte/snutte/TV-grejen för att hon ska komma igång och tänka på något annat. Och börjar leka bättre själv förhoppningsvis.

Nåja. Pella och jag for till Birsta en sväng, hittade så fin julaftonsklänning till henne på Polarn. Jackie har en röd-vitprickig som jag tänkt att hon skulle ha, så behövde ju ha en matchande till Pella.

Fin!