Det är inte klokt vad dåligt det blivit här. Synd är det om Pella, hennes första år blev verkar inte bli särskilt väldokumenterat. Försöker i alla fall att ta mycket bilder, och i ärlighetens namn är det mest bilder på henne faktiskt. Hon sitter ju still. Jackie är typ omöjlig att få några fina bilder på. Dock grämer jag mig lite över att vi inte tagit så mycket på Pella när hon var lill-liten. Fast å andra sidan ser ju alla såna bilder typ likadana ut; sovande bebis i famn/säng/vagn/babysitter etc. 

Hon har blivit 9 månader i alla fall, lill-Pella.

- Tar sig fram och omkring överallt (bara det inte kommer en tröskel). Har inte fattat krypgrejen, men att hasa funkar också. 

- Är på grund av ovanstående mycket nöjd och tillfreds med tillvaron igen.

- Sover jätteduktigt! 18.30 till mellan 6 och 7 nånting. Ev någon nappistoppning, annars ingenting. På dagarna tar det sig, börjar bli två gånger om dagen nu. Det har varit svårt med rutiner, det är ju så mycket annat med dagishämtning och så. Men nu så!

- Är fortfarande glad gladare gladast! Snackar och donar för fullt. Helst leker hon med storasyster, men det är inte jättepoppis. Jackie har inte jättestort tålamod med henne om man säger så.

- Äter som en liten häst. Riktigt glupsk är hon. Pappa säger mammas flicka, och så kanske det är.. :)

- Är helt olik Jackie som person. Vet inte om jag har skrivit det förrut, men de är verkligen så olika! Jackie var alltid lugn och förnöjsam, var nöjd om hon fick vara med och sitta i knäet, kunde sitta länge själv och dona på golvet och så. Pella är... inte missnöjd, men liksom rastlös. Det måste hända saker hela tiden, hon har ingen ro i kroppen! Jackie låg (och ligger fortfarande) alldeles stilla vid blöjbyten, Pella får man blåhålla, samtidigt som man spänner magmusklerna allt man kan för att stå emot hennes kicksparkar. Hon är inte arg alltså, hon är bara jäkligt livad av sig. En riktig pajas-tjej!

Och så bildmaraton. 

Pilla, pilla, Pella!

Så här kan det bli när man försöker ta lite syskonbilder.

Hopplöst! Blixten åkte på, då blir det ocharmiga bilder men det bli i alla fall bilder. Tyvärr hade objekten tröttnat på att posera.

Tjejerna Störtebecker fastnade på bild också.

Och så lite mobilbilder. 

Tjejerna firar pappa på Fars Dag.

Pella under bordet dragandes i Jackies fötter. Man får förstå att Jackie inte alltid är supernöjd.

På knä kan man stå, då kommer man åt en hel del. Här har hon precis upptäckt pyssellådan.

Särskilt med tanke på att det händer MASSOR med kidsens utveckling just nu. Pella har börjat ta sig framåt på egen hand. Igår faktiskt. 8,5 månad tog det för poletten att trilla ner. Nu körs det någon form av has-gång här hemma, med ett ben fram och ett bak. Det går inte fort men det går. Och hon är superlycklig.

Jackie surrar och surrar och surrar. Sätter saker i sammanhang och förstår mer och mer. Hon är så härlig! Jag skulle vilja skriva ner allt roligt hon säger, men det går liksom inte att sätta på pränt. Hon heter i alla fall Jackie Fåssbääg och bor på Niagatan. Hon frågar "vad är det?", fast som ett ord "vad-e-de?". Och "vad gör ni?" fast "va-jö-ni?", hon är ju ändå Sönnsvallsbo. När jag la henne alldeles nyss fick jag ett viskande "ja esskar dej mamma, gonatt". Det är så fint! 

Nu är det fredagkväll, med en köttbit och hemslagen bea i soffan. Underbart!

Den här knoppen har varit på BVC idag. 8 230 g och 69,5 cm. Stadig tjej! Eller, en genomsnittstjej faktiskt. Prick på mittenkurvan. Hon är bra mycket större än Jackie var vid samma tid, 7 700 vägde hon. Inte så konstigt att Pella är större, så matglad som hon är. 

På tal om matglad, så är hon ju just det. Hon äter i princip allt (med undantag från vällingen, som hon plötsligt tvärvägrat. Köpt päronvälling nu, det gick ner, puh!). Idag tror jag vi nått ett nytt lågvattenmärke vad gäller mellis; grekisk yoghurt med messmör. Eller vi kan väl kalla det ett högvattenmärke, hon gillade det. Helt otroligt. Mycket praktiskt, mellis är svårt tycker jag. Lätt att fastna i gröt-träsket.

Nu är Jackie hemhämtad från dagis. Det går trögt tycker jag med dagisstarten. Hon blir fortfarande väldigt ledsen när jag lämnar, och även vid hämtningarna. Jättejobbigt. Ibland säger hon att "Jackie ledsen dagis", vilket känns lite beklämmande. Oftast är hon glad och verkar trivas jättebra, och personalen säger också att det går bra när jag gått. Men det känns trist, särskilt eftersom hon var så himla glad i våras, då var det hur lugnt som helst att lämna henne. Får hoppas att det tar sig, men det har ju gått 1,5 månad så tycker att det borde bli bra nu.

Strax middag för familjen. Tjejerna tittar på Gnomeo och Julia medans vi väntar på att Tomas ska komma hem. Jackie ville också ta bilder med datorn, så här snygga är vi idag:

Hon är så himla härlig nu! Det är de bägge två. Om bara Pella kunde lära sig krypa nu så skulle vi alla känna oss tillfreds med livet, haha! 

Den här lilla punsch-rullen har blivit 8 månader, igår! Tycker det händer mycket nu på utvecklingsfronten. Men märks att hon inte fått så mycket fysisk träning, eller hur man nu ska uttrycka det. Alltså, hon har ju mest fått vara där hon varit nöjd, typ i babysittern, babygymmet och nu lära-gå-stolen. Hon är inte jättetidig vad gäller grov-motoriken. Ärligt talat så känns det dock ganska skönt. Varje vecka vi slipper bry oss över småprylar på golvet, skydd för trappen, pet-skydd i eluttagen etc etc, är liksom en bättre vecka. Vilken dag som helst nu kommer kaoset att bli totalt och det finns ju ingen anledning att påskynda det.

Hur som helst.

- Pella sover väldigt, väldigt bra på natten. Hon gör kväll runt 18.30, slocknar och sover som en stock. Hon har dock kommit in i en period då hon gillar att vakna tidigt på morgonen. Runt 6-snåret. Går absolut icke att somna om, men ligga och gasta i våran säng går bra. Tillslut får man bara ge upp.

- Äter gör hon också bra. Hon äter mer än Jackie faktiskt.. Gillar nästan allt; hemlagat som köpt, med ett undantag: vällingen. Eller, hon gillar den ibland. På morgonen drar hon alltid i sig en stor flaska, men sedan kan det vara lite si och så. På kvällen har hon tvär-vägrat. Sjukt irriterande. Men det tar sig, så kanske var någon fas, vad vet jag. 

Vi borde börja med lite mer ordentlig mellis, bebismacka tex, men man blir lite bekväm. Oftast får hon typ mosad banan, gröt/välling eller färdiga mellisburkar, men det vore ju bra om hon kunde äta smörgås.

- Har inte kunnat ta sig någonstans förrän alldeles i dagarna. Hon sitter mycket på golvet på sin lekmatta, och fråga mig inte hur hon gör, men förflyttar sig gör hon. Det går inte fort och det är nog ganska arbetssamt, men det går. Idag tycker jag hon gjorde riktigt bra kryp-försök, ska lägga upp en film på det!

- Annars är det roligast att rejsa fram i lära-gå-stolen. Vilken grej! Kul att hon är så nöjd, men det blir skönt att slippa passa hälsenorna när hon slutar med den.

- Vikt och längd har jag ingen aning om, har inte varit på 8-månaderskollen än. Men hon är stor tycker jag. Har växt ur hela garderoben, nu har hon de grejer som Jackie hade när hon var runt året. Tröjan hon har på bilderna här nedanför, den lila-randiga, hade Jackie så sent som i februari. Då var hon 1 år och 8 månader.. I och för sig får Pella oftare ha större kläder än Jackie hade vid samma ålder. Man går på favoriterna tidigare kanske. Och det gör ju inget om det är lite stort, skönt ju!

Inte så lätt att fånga båda yrvädren på bild.

 

Särskilt inte det stora yrvädret.

 

Söta små-troll! Sin första förkylning har hon haft också, Pella. Hela familjen har varit dåliga, och nu verkar det ha tagit om på Pella. Vi har precis plockat upp en rosslig liten ur sängen och kört hela nässpray-snorsug-hostmedicin-vatten-proceduren. Samt höjt upp huvudändan på sängen. Man har fasen rutin på sånt här.

Och på tal om det så vore det ORUTIN att inte gå och lägga sig nu, man vet inte hur natten blir med små sjuklingar och dessutom är det ju tidigt upp. Alltid. Tomas åker på kurs nu och blir borta två nätter, man får hålla tummarna att vi inte får magsjuka eller nåt.  

Jackie 8 månader, februari 2012.

2 år och 4 månader, oktober 2013.

Hon har blivit så stor!

Javisst, numera har vi en toa i vardagsrummet också! Jackie är långt ifrån blöjfri, men man märker på henne att hon inte är lika bekväm med att, ja, uträtta sina behov bland folk. Hon går gärna undan, bakom soffan eller så. Nu lär det dröja innan hon slutar med blöja, hon har ju fått ett alldeles eget toa-krypin! "Jackie bajsa" säger hon och så skuttar hon glatt iväg, in i Villa Villerkulla. Härligt. Kan tillägga att Villan inte är gjord i sånt tyg som andas, så all lukt stannar liksom kvar och ligger och pyr som en tickande stinkbomb länge, länge efter dådet. Får nog plocka bort hela kojan ett tag. Kanske kan försöka muta henne till att gå på toan istället? Tål att tänkas på, vi är ganska nöjda på hela grejen nu och skulle gärna ha ett blöjbarn mindre. Plånboken skulle också bli glad.

Nu är Tomas på väg hem och jag ska iväg och träffa jobbarkompisar för en AW på Udda Tapas. Gott gott gott!

Vi är nu inne i en sån där fas där man aldrig aldrig får sova på morgnarna. Pella vaknar 6, senast, och då är det rise and shine som gäller. Det är sjukt opopulärt.

Här ligger vi alltså och drar oss. Det är jättemysigt om man bortser från sparkar, drag i håret och petningar i ögonen. Hon är rätt på, det måste man säga. Snart vaknar nog Jackie. Dags för dagis. Igår gick det jättebra med både lämning och hämtning, och allt däremellan också enligt uppgift. Skönt! Är glad att min härliga, glada tjej är tillbaka, hon har verkligen haft en tuff månad nu.

Idag ska jag försöka få lite gjort hemma, med målning av dörrfoder till ytterdörren bla. Om jag inte fastnar i soffan framför Mad Men. Finns viss risk för det.

Äter fil, musli och kanel. Ny favorit! Själv funderar jag på gardiner i tjejernas rum. Har hängt upp en längd i köket för att få lite feeling. 

Blir ljusblå-mint-aktigt med solfjädrar på. Återstår bara att filura ut hur jag ska hänga upp dem. Och handla prylar. Och sy. Snart klart mao.