Jackie verkar äntligen vara på bättringsvägen, men dessvärre verkar hon ha utvecklat någon form av skräck för att sova i sin säng istället. Säkert efter chockupplevelsen med kräkningen. Igårkväll blev hon helt galen när vi la henne, hon vaknade 5 imorse och hade typ panik i sängen (somnade såklart inte om hos oss heller, snark). Alltså är hon jättetrött redan nu, jag har provat lägga henne men hon blev jätteledsen och nu ligger hon i sängen och gråter av och till. Det gör jäkligt ont att lyssna på, men vi vet inte riktigt vad annars vi ska göra. Hon måste ju komma tillbaka till det normala. Bara stök!

Förrutom sovproblemen så verkar hon som sagt mycket bättre idag. Lös i magen, men det är i alla fall hanterbart.

Idag går vi också in i vecka 38, bebis är fullgången och klar att möta världen, och förvärkarna blir bara fler och tätare. Definitionen är tydligen att förvärkar är sammandragningar som gör ont. Och nu gör de faktiskt ganska ont. Prick just nu vill jag INTE ha någon bebis, men gärna om typ två veckor. Måste komma tillrätta med livet i övrigt först. 

Heelt slut idag. Jackie är fortfarande dålig, var till vårdcentralen på förmiddagen och läkaren konstaterade infektion och rejäl förkylning. Antagligen därför hon kräktes i helgen också. Dagisbaciller får man förmoda. Äter dåligt, är allmänt gnällig och grinig och inte sådär superkul att vara hemma med ärligt talat. Idag sov hon som tur var tre timmar mitt på dagen, så då var hon hyffsat pigg ändå när hon vaknade, även om det snabbt övergick i grin och gnäll vid minsta motgång. Lill-stackarn. Nu har hon fått både alvedon och någon utvidgande, slemlösande hostmedicin som läkaren skrev ut, så förhoppningsvis sover hon länge och är bättre imorgon. 

Själv börjar jag känna mig less på riktigt. Graviditeten är så sjukt påtaglig nu. Tycker det blivit stor skillnad, kanske för att bebis fixerat sig? Nu känns det verkligen som att det sitter något i vägen, mellan benen fast lite längre upp. Svårt att röra sig, hela tiden ilningar och stötar, och dessutom har jag börjat få låsningar i ljumskarna. Särskilt på kvällarna, rätt var det är viker sig bara benen och det gör superont och liksom drar i ljumskarna. Sjukt obehagligt. Är alldeles strax i det läget att jag bara vill att det ska vara över, hur ont det än kommer göra. Men är väl antagligen bra, då är man i alla fall motiverad till det är dags. Längtar!

Så här i slutet av graviditeten är det ju pass på för att äta så mycket godsaker som möjligt. Jo, men så är det ju, när ska man annars liksom? Jag har ingen som helst kroppsnoja nu eftersom det gick så bra förra gången (och ja, jag vet att det inte behöver bli lika den här svängen). Alltså unnar jag mig järnet och tänker att jag har hela våren på mig att gå ner till acceptabel nivå innan kläderna ska kastas framåt sommaren. Börjar bli riktigt sugen på att köra igång viktväktarna igen. Planen är att komma igång ganska snabbt efter förlossningen. Jag tänkte ge mig själv några veckor att landa i det nya, men sedan är det nog, då kör jag igång! Ska bli kul faktiskt, och dessutom får man äta så pass mycket mer så länge man ammar så känns inte jobbigt alls. 

Blev så peppad att gå ner i vikt att jag ställde mig på vågen i morse. 80,5  och alltså + 14 kilo visade den nu. Heelt okej tycker jag med 4 veckor kvar till BF. Det där sista är ju ändå bara bebis och vatten. Om jag inte går upp så mycket mer nu så ligger jag väldigt mycket bättre till nu än med Jackie. Då vägde jag nära 90 innan förlossningen. Känns jätteskönt att det inte behöver bli så mycket nu, då var det riktigt tungt och dessutom fick jag så ont i fötterna :)

Har i alla fall kommit hem från jobbet nu, slängt i en tvättmaskin och landat i soffan med ett glas saft. Tänkte passa på att vila lite innan jag hämtar hem lillan från dagis. Hoppas det gått bra idag, imorse grät hon järnet. Slutade dock när jag gått därifrån, jag såg henne i fönstret och då gick det minsann bra. Filmning från hennes sida.

Idag har jag och bebisen blivit grundligt besiktade på alla sätt. Först var vi hos Ludmila och gjorde gynundersökning och ultraljud. Allt såg bra ut, livmodertappen fortfarande förkortad såklart men i övrigt inga konstigheter. Hon tittade efter och bekräftade att bebis är en lillasyster och ingen lillebror, och dessutom sa hon att det blir en ganska liten bebis, under 3 500 gram trodde hon. Blev också sjukskriven 50% fram tills jag går hem 1 februari, skönt!

På eftermiddagen var jag till Mikael, vanliga barnmorskan. I princip alla värden är bättre nu än de var vid start; blodtryck, blodsocker och så. Märkligt! SF-måttet var 34-35 cm, och ska sammanfalla ungefär med antal veckor vilket ju stämmer bra. Tror jag gått 35 fulla nu, och 3 dagar kanske. Hjärtljuden låg på ca 135. Dessutom var bebisen fixerad, med huvudet neråt då. Blev lite förvånad, trodde inte att de gjorde det så tidigt, eller ens över huvud taget, när det var andra barnet men tydligen kunde det vara så. Han trodde inte heller att det var en stor bebis, och gissade också på under 3 500 gram. Spännande att se vad det blir i slutändan! Jackie var ju liten, 3 156 gram, och enligt Micke brukade det oftast vara ganska lika mellan syskon. Vi får väl se.

Gick superbra att lämna Jackie imorse, hon grät INGENTING! Kändes superbra. Dock var hon desto snyftigare när jag hämtade henne, men så kan det vara. Nu är hon jättetrött så vi ska göra tidig kväll här. Och en liten kaffe till mamman.

Vi kom hem vid 21 efter en heldag borta, först hos Sofie och lilla Tilde i Skottsund och därefter middag hos mamma och pappa. La Jackie i sängen och sedan oss själva i soffan. Slökollade på TV i en timme innan jag gav upp och gick och la mig, är helt sjukt kvällstrött nu för tiden. Väl i sängen var det såklart jättesvårt att somna, låg och läste och spelade spel på mobilen innan jag föll i någon form av halvdvala. När Tomas gick och la sig vid 01 sov jag fortfarande inte ordentligt. Och när Jackie började gråta och ha sig vid 2.45 hade jag precis lyckats somna. Plockade in henne till oss för att hon skulle lugna ner sig - big mistake! Efter en halvtimme fick hon flytta tillbaka till sitt rum, efter att ha sparkat oss båda i ansiktet X antal gånger och babblat konstant. Därefter var det stört omöjligt att somna om. Vid 04 gick jag upp och fikade havrekex och mjölk, läste lite och kollade lite bloggar (ingen hade uppdaterat något sedan mitt i natten, dåligt). Och så, vid 4.45 sådär fick jag äntligen slå igen mina blå. Tack för den. Fick rota reda på ett extra täcke att knöla ihop mellan benen och under magen. Helt omöjligt att ligga bekvämt nu. Dessutom vaknar jag av rätt kraftiga sammandragningar. Högst oskönt.

Nu ligger vi i soffan och kollar på Händige Manny. Jag har tagit en Bricanyl med resultatet att jag har typ hjärtklappning och är jätteskakis. Great.

Men nu är det i alla fall bara 6 veckor kvar till BF! Min föda-barn-motivation har stigit avsevärt de senaste dagarna. Nästan sugen nu.

Tänkte bara titta in och göra en snabb uppdatering från dagens BM-besök. Alla värden såg bra ut, blodtrycket var till och med bättre än det varit på hela graviditeten. 128/72 eller nåt sånt. SF-måttet var 34. Och bebisen splattrade för fullt. Hjärtljuden for mellan 140 och 160, så vi rundade av till 150. Huvudet neråt men inte fixerat. Nu har vi bokat in tre besök till, det sista två dagar före BF så det tänkte jag förhoppningsvis inte gå på. Snart snart bebis!

En magbild har vi också fått till. Vecka 35 är det nu.

Hängde på låset på Birsta City imorse, och hann med en hel del bra saker innan vi for hem och käkade lunch med mormor. Bytte några julklappar till Jackie på Lindex, fyndade en vinterjacka till henne och mössa och vantar till bebisen på Name It för totalt 200 kr (kap!), hittade myskläder till mig själv att ha med på förlossningen. Allt som jag tänkt mig alltså! Svängde in en snabbis på Babyproffsen för att checka in en vagn som vi beställt som dagisvagn. Jag ledsnade på Blocket och slitna och för dyra vagnar och beställde en ny på mellandagsrean istället. Med rabattkod blev det 1 900 kr inklusive footsack, kändes bra med tanke på att folk vill ha 1 500 kr för sina 6-8 år gamla Brio och Emmaljunga. Hur som helst, en Crescent Comfort blev det. Inget märkvärdigt alls, men ny och fräsch. Och snygg tyckte jag. Vi tänkte som så att det ändå är två barn som ska ha den, plus att den är perfekt att skicka med hem till mor- och farisar när de ska vara barnvakt.

Fräsch! Hoppas den kommer imorgon så man får klämma lite. Babyproffsen hade den inte, så det blev liksom inget av med det idag.

Blev visst en liten bloggtorka här! Jul och nyår har passerat med en jäkla fart, och vardagen är tillbaka. För de allra flesta, men inte för mig och Jackie inte! Vi är lediga även den här veckan, sjukt skönt. På måndag är det DAGIS! Alltså passar vi på att njuta av de sista dagarna hemma. Att lillan blivit så stor! Känns helt obegripligt faktiskt. Både jag och Tomas är lite blödiga sådär angående dagis-starten. Inte helt bekväma med att vi ska lämna henne ensam med annat folk hela dagarna och själva gå på jobbet. Som tur är behöver hon ju inte börja med heltid eftersom att jag jobbar mindre nu, och snart får hon ju bara gå 15 timmar i veckan. Känns bra med en mjukstart. 

Hur som helst. Idag har vi varit hos Åsa och Lilly på dejt hela dagen. Jättemysigt. Fick lunch, sedan somnade tjejerna och vi drack kaffe och åt chokladboll. Göttigött! Snart har vi varsin liten bebis igen, och då kan vi ägna oss åt sånt här hela veckorna = underbart.

Tog och klippte Jackies hår igår också. Hon har ju tyvärr inte ärvt pappas hår-anlag, den saken är klar, och det är ju beklagligt. Hade unnat henne bättre än de små fjös-fjunen hon dras med nu. En riktig hockeyfrilla har hon haft också senaste tiden, MEN det tar sig faktiskt och börjar komma mer hår på sidorna. Klippte av de långa testarna rejält nu, och så hoppas vi på att de liksom ska ta med sig resten av håret på väg ut så att det blir lite kvantitet på det. Blir nog superfint, men lite tråkigt att hon för tillfället inte kan ha tofs. Det är ju så gulligt!

Några ord om graviditeten också. I vanligt ordning går det supersnabbt, nu har snart 34 veckor passerat. Det bökas för fullt i magen. Bebis ligger åt rätt håll som det verkar, känner både lillrumpan och småfötterna strax under revbenen där det sparkas massvis. Nu när jag varit ledig har både foglossning och sammandragningar lugnat sig, vilket såklart är jätteskönt. Förra veckan när jag jobbade torsdag och fredag märkte jag dock på en gång att det blev sämre, så får se hur det går nu att jobba sista veckorna. Oavsett vilket så är det inte många kvar, veckor alltså. Tänkte nog gå till Ludmila en sista gång och checka läget på livmodertappen. Om den är ungefär som den var eller om det kortat sig ytterligare. Man vill ju gärna veta på ett ungefär vad man ska vänta sig. Jag är lite kluven, å ena sidan får bebis gärna komma tidigare så man slipper allt det jobbiga med att se ut på det här viset, å andra sidan vore det jätteskönt att hinna gå hem och vila och förbereda sig ordentligt innan förlossningen. För att vara på den säkra sidan litegrann tänkte jag ta en sväng på Birsta imorgon och handla lite inför dagen D. En pyjamas åt mig själv tänkte jag, att ha efteråt. Och så kanske några nya mjukisar att åka hem i. En snuttis till bebis. Småsaker som är sköna att ha hemma ifall att saker och ting skulle dra igång. I övrig känner vi oss ganska redo. Jackies små bebiskläder är tvättade och vi har köpt en overall. Måste till Johanna och hämta babyskydd och vagga bara, sedan är vi all set. Fint det!

Jaja, lite om det. Imorgon ska vi till barnmorskan också. För uppdatera efteråt. Och skriva lite om vår jul, det har jag alldeles glömt! 

Lite myspys innan läggdags. Vi ska stoppa Jackie i säng och sedan ska vi se andra avsnittet av Homeland. Vilken bra serie alltså, är helt fast efter första avsnittet!

Idag kom mamma upp och passade J en stund då jag hade tid hos Ludmila. Läkaren uppe på sjukhuset tyckte att jag skulle vända mig till min barnmorska för att kika på foglossningen, men då är det ju enklare för mig att gå till henne. Hur som helst så tyckte hon, till skillnad mot den andra läkaren, att livmodertappen var förkortad. Kortare än det borde vara så här tidigt. Det onda har enligt henne antagligen varit en kombination mellan foglossning och förvärkar som fått tappen att börja mjukas upp. Alltså är jag nu sjukskriven 25 %. Känns rätt skönt eftersom jag typ inte kan gå på eftermiddagarna. 

När jag kom hem från stan igen så droppade Sandra och Vincent in på en lunch-dejt. Supermysigt!