Jackie har varit en liten ängel de senaste veckorna. Hon har sovit som en gris! På morgnarna till efter 8, ibland ända fram till 9. Sedan har hon sovit massvis på dagarna också, perfekt för en tröttmössa som mig själv just nu. Så fort hon lagt sig har jag snabbt som attan klappat ihop huset, dragit ner rullgardinen och hoppat ner i sängen jag med. Skööönt!

Nu verkar det dock vara slut på sovmorgnar. Igår var det uppstigning 7 och idag 6.20 Gäsp. Hoppas hon är trött snart så vi kan gå och lägga oss. 

Ni vet att jag varit lite off ett tag. Ni kanske har undrat varför? Eller så har ni det inte. Oavsett vilket tänkte jag berätta varför nu. Jag har inte mått vidare bra de senaste veckorna. Tröttheten från helvetet, yrsel och illamående. Ni som känner igen tecknen förstår förstås vad som är på G. En tvåa!

Jackie ska bli storasyster, och jag och Tomas ska få ett till litet pyre att pussa på. Vi är superglada (alla), men mår ganska pissigt (jag). Vi hoppas att det vänder snart, för den här morsan är inte mycket att hänga i julgranen. 

Nu är vi i vecka 9, och somliga kanske tycker att det är tidigt att berätta. Det tycker inte jag dock. Jag resonerar så att går det bra så går det bra (och det gör det säkert), och går det dåligt så går det dåligt. Och är det så, så är det inget att hymla om. Dessutom är jag en sån glappkäft, så det finns inte en möjlighet att jag skulle kunna vara tyst i tre månader :)

Ja, då vet ni i alla fall, och jag kan vara ärlig igen på bloggen. Kul!