Kom på att jag måste skriva ner några rader angående Jackie och hennes sömn, eller sömn-issues kanske man skulle säga. Sjukt ointressant för alla andra, men sånt som jag vill ha kvar och komma ihåg. 

Jo, hon har ju sovit så sjukt bra får man väl ändå säga, ända från början. Alltså har vi inte behövt göra någon grej av nattningen, utan bara lagt henne och så har hon oftast somnat direkt. Vi har väntat med att lägga henne tills hon verkligen varit trött, gnuggat ögonen och så. Det har varit allt mellan 18.30 och ibland ända framåt 21.00, men oftast runt 7-snåret. Har hon varit pigg och flaxat runt har vi helt enkelt lyft upp henne och låtit henne vara med en stund till. 

Problemen började komma krypande här för några veckor sedan när hon fick hel-kläm på hur snabbt och lätt hon kunde ställa sig upp i sängen. Vi la ner henne och pang så stod hon upp, och när hon sedan insåg att hon inte skulle få komma upp så skrek hon för full hals. Alltså tog vi upp henne, och sedan var cirkusen igång. Tillslut kände jag att det var hon som hade all makt och vi ingen alls, hon behövde bara skrika ett tag så fick hon som hon ville sedan. Det spelade heller ingen roll att hon var supertrött, upp orkade hon ändå, men bara ännu grinigare och tjurigare blev hon. 

Vi fick nog efter en natt då hon varit vaken och hållit låda, och vägrat somna om. Googlade runt lite och läste på om den omtalade Anna Wahlgren-metoden vilken syftar på att barnet måste lära sig att vara trygg i sin egen säng och att somna själv typ. Man hjälper barnet att slappna av i sängen, men sedan är tanken att de ska somna själva, och man lyfter ALDRIG upp dem ur sängen. Hela grejen med buffning och ramsor och allt lät lite väl arbetsamt, så vi provade helt krasst med den gamla hederliga 5-minutersmetoden. La ner henne, höll ner henne och sa sov gott, gick ut ur rummet, och lät henne sedan stå/sitta/ligga och gorma i ca 5 minuter innan vi gick inte och gjorde likadant igen. Och igen. Och igen. Tillslut somnade hon. Och på bara några dagar har hon slutat skrika nästan helt, eventuellt tjuter hon lite i protest innan hon knölar ihop sig och somnar själv. Varken igår eller idag har jag behövs gå in till henne mer än en gång efter läggning, och det har funkat lika bra på dagarna som kvällarna. En liten stund efter att hon tystnat brukar jag gå in och rätta till henne, eftersom hon oftast somnar som ett litet knyte lite hur som helst i sängen. Då märker hon ingenting. 

Många kritiserar 5-minutersmetoden och menar på att det är grymt att låta barnen skrika sig till sömns, och visst, det låter ju inte så trevligt. I Jackies fall tror jag inte det var så jäkla farligt, eftersom hon så snabbt fattade grejen kändes det mer som lite trots och att hon hellre ville komma upp än att ligga i sängen. Plus att hon lärt sig att hon kunde bestämma över oss där. Och inte tror jag hon mår så dåligt att att skrika lite. Underbart skönt är det när man känner att man återtagit kontrollen över situationen, det värsta som finns är ett små-troll som styr och ställer!

Efter allt firande (eller egentligen, alla förberedelser för firande) igår har vi bara varit hemma och tagit det lugnt idag, jag och Jackie. Passar rätt bra eftersom bönan fortfarande inte är riktigt kry. Betydligt bättre idag dock, feberfri och pigg har hon varit trots ingen ipren på hela dagen. Nu håller jag tummarna för att hon tänker sova hela natten, imorse vaknade hon 7, underbart!

Födelsedagen firades i alla fall med middag här hemma med hela familjen Nilsson/Forsberg. Mamma, pappa, farmor, farfar, Jan, Monica, Carro och Ante. Halvstökigt att fixa middag till så många, det måste jag erkänna. Men gott och trevligt blev det! Och presenter fick jag; pallkragar kompletta med plantering och trädgårdsmästarhjälp samt ursöta arbetsbyxor och linne från svärisarna, en grön fräsig gräsklippare (!) från mor och far, en slant från farmor och farfar och den svart-vit-randiga mattan jag suktat efter till arbetsrummet från Carro och Ante. Tomas hade köpt biljetter till Ljust och Fräscht när den går här i Sundsvall i november, såå roligt! 

Ikväll har Erika, Mauro och Milo varit här och hjälp oss med resterna. Stackarna fick ingen ny mat, men som Erika sa; den var ju ny för dem! Mysigt att ses var det i alla fall, det blir alldeles för sällan. Nu ska vi ta och fixa iordning upp i lill-rummet (även kallat tvåans rum, haha!) så att folk kan ligga över om de vill. Enklare då att ta en helkväll med vin och godsaker efter man nattat kidsen, än om man måste släpa hem sig i taxi framåt natten. Det får bli någon helg framöver. 

Nu ska jag ta och hänga lite tvätt, stöka undan i köket, borsta gaddarna och sedan blir det bingen för hela slanten. Tänkte ge mig ut på en långpromenad imorgon, och eventuellt jogga lite om andan faller på, så gäller att grunda med en god (nåja) natts sömn.