Jag är så jäkla trött nu för tiden. Både fysiskt och psykiskt. Har nog en slutet-av-mammaledighets-dipp tror jag. Tomas går på semester efter nästa vecka, det är alltså min sista vecka själv hemma med Jackie. Sedan har vi sju veckors gemensam ledighet, och därefter börjar jag jobba. Alltså JOBBA!! Känns.. overkligt. 

Idag mellanlandade vi i Skedvik hos mamma och pappa. Jag tänkte passa på att vila lite. Jackie hade dock andra planer. En snabbsovning på typ 30 minuter var allt, därefter höll hon låda hela dagen. Tillslut var jag så trött att mamma fick ta över och ge henne middag så jag fick gå och lägga mig. Däckade en stund i syrrans säng (den är mjukare och har av någon anledning alltid fluffigare sängkläder än min). Låg där i mörkret och njöt av tystnaden, hade skuldkänslor och kände mig som en dålig morsa. Föräldraskapets paradox. Tur man har utvecklat Skalman-egenskaper och kan somna typ hursomhelst.

Imorgon ska vi träffa tjejerna och äta gatufest-lunch. Jag hoppas på en langos.