Knappt en gång på 15 månader har jag behövt ställa alarmet innan jag somnat. Kan inte påstå att jag saknat det precis. Men, nu är vi här. Skor och väska är framrotade ur garderoben, naglarna är fixade och håret tvättat och volymat. Uppstigning 06.30 Jag är redo! Eller i alla fall så redo jag kan bli.

Dessutom är jag en supersentimental person som är allmänt bölig över att måsta vara ifrån min bebis hela dagarna. Lägg gravidhormoner till detta så får ni en jäkla härlig kombo. Herregud.