Jackie har genomgått en förvandling under de senaste dagarna. Från supernöjd till supergnällig, från sova utan problem till att bara kunna somna i famnen, ja ni fattar. Jag förstår ingenting! Har finkammat munnen efter nya tänder, men inga tänder på G. Ingen feber heller. Jag kan inte tro annat än att det rör sig om separationsångest. Tydligen ska den dyka upp nu runt 7-8 månader. Hon har mycket svårare att vara själv, blir som sagt jätteledsen när jag lägger henne i sängen eller när jag går ut ur rummet. Det känns som att hon är rädd att jag ska försvinna.

Men det är ju så med småttingar och deras faser. Man måste gilla läget, gil-la-la-la läget.

Idag hade pappa (min pappa alltså, Stor-Tomas även kallad) tagit med sig volvon till stan så att jag kunde fylla dem med utrensade saker från förrådet. Skönt, nu är det riktigt rent där nere. Det slog mig att när jag ändå hade bil så kunde jag ju lika bra passa på att åka en sväng. Sagt och gjort, vi packade ihop oss och åkte till Cissi och Algot på matlådelunch. Supermysigt! 

Småpysar har playdate

Mammorna fick gofika, namnam!

Innan vi åkte iväg fick Jackie gå till frisören. Hennes bebisstrån mitt på huvudet hade blivit så långa att det börjat se lite roligt ut, och jag fick för mig att resten av håret skulle få lite bättre fart om man klippte till det lite. 

Före

och efter.