Hon sover! Mamma - Jackie 1-0.

Fredag. Jackie sov hela natten, hurra! Tvättning. Badning av bebis. Promenad med mormor. Sushi. Barnvakt. Sherlock Holmes på bio. Biogodis (blir inte svårt att välja, jag ska ha allt!).

Ja. Trevlig fredag på er!

Jackie har genomgått en förvandling under de senaste dagarna. Från supernöjd till supergnällig, från sova utan problem till att bara kunna somna i famnen, ja ni fattar. Jag förstår ingenting! Har finkammat munnen efter nya tänder, men inga tänder på G. Ingen feber heller. Jag kan inte tro annat än att det rör sig om separationsångest. Tydligen ska den dyka upp nu runt 7-8 månader. Hon har mycket svårare att vara själv, blir som sagt jätteledsen när jag lägger henne i sängen eller när jag går ut ur rummet. Det känns som att hon är rädd att jag ska försvinna.

Men det är ju så med småttingar och deras faser. Man måste gilla läget, gil-la-la-la läget.

Idag hade pappa (min pappa alltså, Stor-Tomas även kallad) tagit med sig volvon till stan så att jag kunde fylla dem med utrensade saker från förrådet. Skönt, nu är det riktigt rent där nere. Det slog mig att när jag ändå hade bil så kunde jag ju lika bra passa på att åka en sväng. Sagt och gjort, vi packade ihop oss och åkte till Cissi och Algot på matlådelunch. Supermysigt! 

Småpysar har playdate

Mammorna fick gofika, namnam!

Innan vi åkte iväg fick Jackie gå till frisören. Hennes bebisstrån mitt på huvudet hade blivit så långa att det börjat se lite roligt ut, och jag fick för mig att resten av håret skulle få lite bättre fart om man klippte till det lite. 

Före

och efter.

Neej, nu får vi igen för att Jackie sovit så bra! Helt plötsligt är det stört omöjligt att få henne att sova på dagarna (annat än i famnen, vilket jag inte är något fan av), på kvällarna vaknar hon och vill ha mat runt 22-23 och hon vaknar på nätterna och vill ha nappen. Flera gånger. Gaah! Jag som haft så gött och fått sovit så bra. Hoppas att det bara är en fas. Eller tänder. Jag ser ju att hon är jättetrött, men så fort jag lägger henne i sängen börjar hon tjorva runt, dra ut nappen och kasta iväg den, slänga iväg snutten och flina åt mig, istället för att bara dra snutten över ansiktet och somna som hon gjort förrut. Nu tog jag henne i famnen och la mig i soffan, och såklart somnar hon på en gång. 

Det är ju skönt att sova, tok-unge!

Nu ska jag passa på att ta en snabbdusch, ringa lite samtal och slänga i mig lite lunch medans J sussar. I eftermiddag blir det en tur på stan och en fika med Åsa och Lilly. 

Yes, idag har jag tagit tag i allt som ska ordnas inför flytten. Trots att man gjort det några gånger tidigare så glömmer man hur mycket det är. Den här gången ska jag i alla fall komma ihåg att flytta elnätsabonnemanget, det glömde jag när vi flyttade hit vilket ledde till att elen slogs av efter några dagar. Snopet. Det svåra den här gången är att det är så mycket som tillkommer när vi flyttar från lägenhet till hus, och jag vet inte hur man ordnar hälften. Idag har jag i alla fall fixat hemförsäkring, adressändring, ringt runt till folk på jobbet och grejat med lånet och kollat upp vad som gäller om fjärrvärme och elavtal. Puh! Nu får det vara nog för idag, resten tar jag imorgon.

Medans jag har grejat med mitt har Jackie sysselsatt sig på govlet där hon övat på att krypa. Eller ja, hon övar på att ta sig någonstans i alla fall, det är inte alldeles säkert att det blir krypning av det. Som det är nu så sitter hon och sträcker sig snett framåt, samtidigt som hon får ena benet bakåt. Ibland fastnar hon och blir ledsen, men oftast står hon så en stund och sätter sig sedan upp igen. Ibland ramlar hon ner på mage. Men det blir bättre och bättre, och hon lyckas faktiskt förflytta sig rätt var det är. 

Annars har det inte varit någon toppendag för Jackie idag. Natten var strulig, hon vaknade på kvällen och ville inte somna om. Jag fick gunga henne i famnen bra länge innan hon till slut somnade. När vi sedan gått och lagt oss och jag precis börjat somna in (klockan var typ 00.30, jag har fått jättesvårt att somna) så vaknar hon igen. Såklart. Vad glad man blir. Gick inte att få henne att somna om, hon bara grät och var ledsen, så jag gav upp och lät henne sova med oss. Dagen har fortsatt på samma sätt, hon har varit trött men absolut inte kunnat somna själv i sängen. Alltså har jag fått ha henne i famnen båda sovpassen idag. Fast, det är ju rätt mysigt att ligga i soffan med henne i famnen och slumra lite   Jag passade på att njuta en liten stund i alla fall innan jag la ner henne i sängen, det måste man väl få göra? 

Idag är det lördag och jag är inne på andra veckan med detta magelände. Ringde sjukvårdsrådgivningen igår och fick rådet att testa laxermedel, vilket jag (inte så glatt, men förväntasfullt) gjorde. Trodde därmed att vi skulle vara färdiga med detta, men så är inte fallet. Tomas har tagit hem något från jobbet (Lactulos som ska få fart på magen) som han tyckte jag skulle testa. Sagt och gjort, tog en dos igårkväll/natt när det gjorde jätteont, och så till frukosten imorse. Sedan har det varit ett jäkla liv, vilket gjorde att jag ringde sjukvårdsrådgivningen igen. Nähä, då har jag tagit FÖR MYCKET av Lactulosen. Så klart. Men, kanske kan man ändå se ett ljus i tunneln nu. Imorgon är det bra. Tänker jag. 

Något roligt kan vi också bjuda på idag. Var och hämtade ut vårt pris i konstlotteriet. Eftersom vi (egentligen Jan) kom på 5:e plats hade vi massor av fina tavlor att välja mellan. Den vi (jag) egentligen ville ha försvann på en gång, så vi valde en fin olja på duk av Margareta Petré (som är en känd konstnär tydligen). Den ser på ett ungefär ur så här.

Fast vår är mer i gråskala. Färgenergier heter den. Tjusig va? Jag är inte duktig på konst, men jag förstod det som att det är ljuset i tavlan som är fint. Ja. Vi tyckte då det i alla fall. 

Nej, nu ska jag ägna mig åt mig favoritsysselsättning en stund. Tomas har åkt iväg en sväng och Jackie sover. Jag tänkte ligga i soffan, läsa lite och vila min oroliga stackars mage. 

Trevlig lördagkväll!

Alltså, denna Försäkringskassan. Hur struliga och komplicerade kan saker och ting behöva vara? Jag anser mig vara en hyggligt normalbegåvad person, men mot deras påhitt står jag mig slätt. Försöker ändra i mitt föräldrapenningärende, men det lutar åt att jag får ge upp för i kväll och ringa supporten i morgon. Jaja, det var väl ingen katastrof direkt. 

Något som är värre är att min mage VÄGRAR ge sig! Den beter sig fortfarande som att jag ätit något extremt olämpligt, inte så att den gör ont men liksom obehagligt. Jag blir tokig! Nu får det vara nog. 

Nej, det blev ingen höjdarkväll detta. Lika bra att göra slut på eländet och gå och lägga sig. Jag är så trött nuförtiden, fastän jag får sova rätt länge på morgnarna. Längtar till ljuset kommer tillbaka, det här mörkret är ett.. eh, mörker. Hur som helst. Jackie hade otyg för sig och vaknade för en stund sedan, och har legat i sin säng och pratat och låtit. Kikade in och såg bara två fötter som stod rätt upp i vädret. Vi hanterade situationen genom att ignorera henne totalt, och nu är det (peppar, peppar) tyst i sovrummet. Skönt, då är det morsans tur. Sleep tight!