Äntligen är J bättre. I magen och i humöret. Vi hade tur och fick besök av de här brudarna, så dagen blev riktigt lyckad. Glada barn, glada mammor.

Jackie verkar äntligen vara på bättringsvägen, men dessvärre verkar hon ha utvecklat någon form av skräck för att sova i sin säng istället. Säkert efter chockupplevelsen med kräkningen. Igårkväll blev hon helt galen när vi la henne, hon vaknade 5 imorse och hade typ panik i sängen (somnade såklart inte om hos oss heller, snark). Alltså är hon jättetrött redan nu, jag har provat lägga henne men hon blev jätteledsen och nu ligger hon i sängen och gråter av och till. Det gör jäkligt ont att lyssna på, men vi vet inte riktigt vad annars vi ska göra. Hon måste ju komma tillbaka till det normala. Bara stök!

Förrutom sovproblemen så verkar hon som sagt mycket bättre idag. Lös i magen, men det är i alla fall hanterbart.

Idag går vi också in i vecka 38, bebis är fullgången och klar att möta världen, och förvärkarna blir bara fler och tätare. Definitionen är tydligen att förvärkar är sammandragningar som gör ont. Och nu gör de faktiskt ganska ont. Prick just nu vill jag INTE ha någon bebis, men gärna om typ två veckor. Måste komma tillrätta med livet i övrigt först.