Idag var vi hos barnmorskan för v 37-kontrollen. Vi går ju egentligen in i vecka 39 på fredag, men där räknar de ju bara fulla veckor. V 37+5 tror jag är dagens dag, så att säga.

Allt såg finfint ut. Värdena var bra, de har ju bara blivit bättre och bättre. Märkligt. Passar mig att vara gravid tydligen. +15 kilo. Förhoppningsvis blir det inte så himla mycket mer, även om det faktiskt inte bryr mig en gnutta vad som läggs på de här sista veckorna. Lillasyster hade siktet inställt åt rätt håll - utåt. Förra gången hade hon ju fixerat sig, och nu kunde han bara känna nedre delen av huvudet, resten var redan nere i den här kanalen de pratar om (förlossningskanalen?). Jaja, hon var på väg ut i alla fall. Med huvudet före.

Vi har ännu en tid inbokad om två veckor, två dagar före BF. Dock sa faktiskt Mikael (bm) att han skulle bli förvånad om vi ses då, och att vi nog skulle packa klart väskan och ställa in oss på leverans innan dess. Gaah! Nervös börjar jag bli.

Ska ta honom på orden och packa lite mer ikväll tänkte jag. Neccessären och så. Men det är svårt faktiskt, att veta man ska ha med. Sist behövde vi ingenting under själva förlossningen, utan bara efteråt, och typ hälften av allt vi hade med oss hade vi kunnat lämna hemma. Men, man vet ju inte. Kan bli långsamt också. Känns lite onödigt att ha med all möjlig underhållning (dator, böcker, tidningar, mobiler etc) och så använder man inget, men man vill ju inte heller begränsa sig. Tänk om man blir jättesugen på att se en serie eller nåt, och så har man bara med sig en bok?! Vore ju trist. Äh, allt får följa med. Dock tror jag att jag packar en väska nr 1 (nödvändigheter) som får följa med på en gång och en nr 2 (onödvändigheter) som får stanna i bilen. 

Ska skriva en liten lista på grejer som Jackie behöver ha också, dit hon nu ska. Stressiga tider! Tur man jobbar sista dagen imorgon så man hinner med sig ;)

Alltså, vilka osannolika skitveckor vi haft! Först Jackie då, som nu äntligen är frisk, och så Tomas som blev dålig i helgen och fortfarande inte är helt 100. Vi tänkte hela tiden att det var lugnt så länge inte jag åker på magsjuka och förlossningen kickar igång. Och såklart, på måndagkväll börjar jag att kräkas. Aldrig i mitt liv har jag haft sån magsjuka! Från eftermiddagen och fram till mitt i natten låg jag i sängen med en hink, fruktansvärt. Dessutom satte ju såklart magen igång av alla kräkningar, med riktigt hårda förvärkar som följd. Vi ringde upp på förlossningen, lite för att förvarna IFALL vi skulle måsta komma in, men mest för att höra om jag kunde ta någon bricanyl för att försöka lugna ner det hela. Jag var på fullaste allvar livrädd att hon skulle komma, och alltså, det hade inte gått! Då hade de bara fått plocka ut henne. Vilket jag inte vill ska behövas heller, så riktigt orolig var jag.

Gårdagen var heller ingen höjdare, så sjukt påverkad av en natt utan sömn med bara kräkningar i timmar. Framåt kvällen började jag äntligen bli människa igen, och nu när jag vaknade så känner jag mig nästan som vanligt, hurra!

Mycket jobb har det inte blivit direkt de senaste veckorna. Vecka 3: en sjukdag och en vab, vecka 4: tre vab, och nu vecka 5: två sjukdagar. Dagisinskolningsbaciller i vårt hem måhända? Trodde aldrig det skulle bli på det här viset!