Så här i slutet av graviditeten är det ju pass på för att äta så mycket godsaker som möjligt. Jo, men så är det ju, när ska man annars liksom? Jag har ingen som helst kroppsnoja nu eftersom det gick så bra förra gången (och ja, jag vet att det inte behöver bli lika den här svängen). Alltså unnar jag mig järnet och tänker att jag har hela våren på mig att gå ner till acceptabel nivå innan kläderna ska kastas framåt sommaren. Börjar bli riktigt sugen på att köra igång viktväktarna igen. Planen är att komma igång ganska snabbt efter förlossningen. Jag tänkte ge mig själv några veckor att landa i det nya, men sedan är det nog, då kör jag igång! Ska bli kul faktiskt, och dessutom får man äta så pass mycket mer så länge man ammar så känns inte jobbigt alls. 

Blev så peppad att gå ner i vikt att jag ställde mig på vågen i morse. 80,5  och alltså + 14 kilo visade den nu. Heelt okej tycker jag med 4 veckor kvar till BF. Det där sista är ju ändå bara bebis och vatten. Om jag inte går upp så mycket mer nu så ligger jag väldigt mycket bättre till nu än med Jackie. Då vägde jag nära 90 innan förlossningen. Känns jätteskönt att det inte behöver bli så mycket nu, då var det riktigt tungt och dessutom fick jag så ont i fötterna :)

Har i alla fall kommit hem från jobbet nu, slängt i en tvättmaskin och landat i soffan med ett glas saft. Tänkte passa på att vila lite innan jag hämtar hem lillan från dagis. Hoppas det gått bra idag, imorse grät hon järnet. Slutade dock när jag gått därifrån, jag såg henne i fönstret och då gick det minsann bra. Filmning från hennes sida.

Idag har jag och bebisen blivit grundligt besiktade på alla sätt. Först var vi hos Ludmila och gjorde gynundersökning och ultraljud. Allt såg bra ut, livmodertappen fortfarande förkortad såklart men i övrigt inga konstigheter. Hon tittade efter och bekräftade att bebis är en lillasyster och ingen lillebror, och dessutom sa hon att det blir en ganska liten bebis, under 3 500 gram trodde hon. Blev också sjukskriven 50% fram tills jag går hem 1 februari, skönt!

På eftermiddagen var jag till Mikael, vanliga barnmorskan. I princip alla värden är bättre nu än de var vid start; blodtryck, blodsocker och så. Märkligt! SF-måttet var 34-35 cm, och ska sammanfalla ungefär med antal veckor vilket ju stämmer bra. Tror jag gått 35 fulla nu, och 3 dagar kanske. Hjärtljuden låg på ca 135. Dessutom var bebisen fixerad, med huvudet neråt då. Blev lite förvånad, trodde inte att de gjorde det så tidigt, eller ens över huvud taget, när det var andra barnet men tydligen kunde det vara så. Han trodde inte heller att det var en stor bebis, och gissade också på under 3 500 gram. Spännande att se vad det blir i slutändan! Jackie var ju liten, 3 156 gram, och enligt Micke brukade det oftast vara ganska lika mellan syskon. Vi får väl se.

Gick superbra att lämna Jackie imorse, hon grät INGENTING! Kändes superbra. Dock var hon desto snyftigare när jag hämtade henne, men så kan det vara. Nu är hon jättetrött så vi ska göra tidig kväll här. Och en liten kaffe till mamman.

Japp, första RIKTIGA vardagen avklarad i familjen. Innebär alltså att vi allihop åkte på jobb och dagis i morse. Har vi aldrig gjort förrut. Tomas åkte iväg tidigt såklart, jag gjorde mig iordning och väckte sedan Jackie vid 7.30 nånting. Sömntutan våran. Känns bra att vi fixar att komma iväg allihop i hyffsad tid! Eller ja, förrutom Tomas som försov sig en timme. Lämnade Jackie vid 8.30 Det gick överförväntan. Hon började snyfta litegrann sådär när vi kom dit, fattar väl vad som är grejen antar jag. Fortsatte lite halvhjärtat medans jag klädde av henne och pratade med personalen. Sedan började hon gråta riktigt när jag lyfte upp henne i famnen för att lämna över henne till Ing-Marie. MEN, när jag liksom räcker över henne så sträcker hon ut armarna mot Ing-Marie. Istället för att i panik klamra sig fast runt min hals då. Det tycker jag var bra! Sedan sa vi bara hejdå, hon grinade men jag gick direkt, så vet faktiskt inte riktigt hur det gick. Antar att hon faktiskt slutade rätt snabbt. 

Hur som helst så ringde jag och kollade läget framåt eftermiddagen, och fick höra att allt hade gått toppen! Grymt skönt att höra. Hon hade ätit massor till lunch och sedan sovit inne (pga kylan) i vagnen. Frågade om hon kunnat somna inne lika lätt som ute, och det hade ju tagit en stund förstås, hon hade legat länge och pratat och sjungit i vagnen, haha! Sångfågeln.

15.30 stack jag från jobbet, ville hämta henne innan 16 då de slår ihop avdelningarna för de barn som är kvar. Hon blir orolig när det blir stökigt, så tänkte att hon skulle slippa gå över till storbarnsavdelning än på ett tag. När jag kom dit var det bara 5 barn kvar tror jag, och de satt och myste och läste i soffan. När hon såg mig började hon såklart att gråta lite, MEN hon skrattade också. Nästan mer än hon grät faktiskt. Sedan var det som att hon ville visa vad hon gjort under dagen, hon rusade runt runt och pekade och babblade. Dessutom hade hon lärt sig vilka de andra barnen var. Hon gillar ju att peka på saker och så ska man säga vad det är. Näsa, öga, mun och så. Idag hade hon pekat på barnen i tur och ordning och så hade personalen fått säga deras namn, och nu när de frågade vart Evelina var så pekade Jackie ut henne direkt. Gulligt! 

Jaja, svamligt och ointressant det här säkert, men det är ju liksom viktigt för oss! Jag ska snart sluta älta dagis på detaljnivå.

Imorgon är det jobb, såklart, men också besök hos Ludmila på förmiddagen och hos barnmorskan på eftermiddagen. Ska höra med Ludmila om hon kan kolla så att det inte dykt upp en snopp på bebisen. Nojig nu att de ska ha sett fel, haha! Jag har ju köpt massa tjejgrejer!

Har haft en riktigt skön söndag här hemma. På förmiddagen skruvade Tomas ihop Jackis julklapps-snowracer och vi var ute och åkte lite här nedanför. Jackie tyckte det var kanon, men det var kallt som attan så blev inga många åk. Dessutom pajade snow-racern när Tomas skulle åka lite offpist, så att säga.. 

Lite mörkt, svårt att fota/filma i snön med mobilen. Vi ska få låna en systemkamera av Björn, och det ska bli så kul att kunna ta riktiga bilder!

Hur som helst så kom Carro ner och vi tog en långpromenad. Eller lång och lång, lång för MIG. Var helt slut efteråt och hade ont i fötterna haha. Gick på Clas Ohlson och handlade lite nödvändigheter, och sedan på Coop för att ordna langos-ingredienser. Sedan hem och göra mat. Gott! Nu har legat i soffan sedan Jackie somnade. Måste göra ett ryck inför i morgon. Hänga lite tvätt, röja det sista i köket, göra matlåda och lite sånt. Första dagen med jobb och dagis för hela familjen. Vi håller tummarna för att det ska gå bra för lillan. Måste nog ringa under dagen och kolla läget. Hönsmamman, haha!

Måste ju skriva någon rad om gårdagen också, dvs sista inskolningsdagen. Tomas lämnade vid 9.30, hon blev ledsen såklart, men inte i närheten av lika ledsen som i torsdags. Däremot ville hon ha både snutte och napp men det var väl okej. Vinkade i fönstret gjorde de också. Sedan hade de gått ut för första gången under veckan, men då hade det blivit lite mycket för henne så hon fick sitta i vagnen med napp och snutte och titta på de andra barnen. Då hade det gått bra. Hon är ju lite försiktig Jackie, haha!

Lunch hade gått jättebra, hon har fått byta till ett annat rum där det tydligen är lite lugnare runt bordet, vilket hon verkar gilla. Åt bra gjorde hon, och sedan hade hon somnat hur lätt som helst. Skönt att sovning funkar bra trots att hon inte är jättevan att sova i vagnen. Sedan hade hon käkat tre mackor till mellis = bra! Och när Tomas kom vid 14.30 lekte hon för fullt, och hann till och med peka på honom och säga "Pa-pa!" innan hon började gråta. Men bara en liten gråt den här gången, framsteg! 

Om man skulle summera veckan kan man väl säga att det bara gick utför måndag till torsdag, för att sedan bli en klar förbättring på fredagen. Skönt att det hann vända. Nu räknar vi med bakslag på måndag igen, men hoppas att hon ändå ska känna igen sig och känna sig någorlunda trygg. Hon kommer att gå ca 8.30 - 16 så länge jag jobbar 75 %, så får vi se vad som händer på tisdag när jag ska till Ludmila. Eventuellt kanske jag kan gå ner på 50 %, och då tänkte jag att hon kunde få gå typ 8.30 - 14.30 eller något ditåt. Vi vill gärna att hon ska gå så mycket som möjligt, fast inte heldagar, fram tills att bebisen kommer och det blir 15-timmarsvecka.

Nu har vi ganska nyss kommit hem ifrån Matfors, har kikat soffbord (hittade inget direkt) och fått lunch hos farmor och farfar. Jackie har inte sovit än, förrutom en liten stund i bilen. Hon ligger vaken i sängen och pratar med Kitty och Frank. Tomas har åkt på innebandymatch och jag ska chilla lite och torka av golven så vi har rent och fint tills ikväll. Åsa, Mats och Lilly kommer och käkar middag. Mysigt!

Vi ligger i sängen och drar oss. Jackie har druckit välling, kollat på Pingu i min telefon, läst bok, och nu gömmer hon sig i vår garderob. Efter frukost ska vi åka en sväng till matfors för att handla mat och kolla på ett soffbord på EM.

...och just nu känns det som att vi utför någon form av barnplågeri.

Det var som sagt Tomas tur att gå med Jackie på dagis idag. Veckan har ju gått i tecknet sämre-ännu sämre-sämst, så idag var inget undantag. J började gråta när de kom dit och slutade inte så länge Tomas var kvar, alltså var det lika bra att han gick därifrån. Lämnade vid 10, och hämtade vid 14.30 igen. Då började hon gråta igen. Känns sådär, för både mig och Tomas. Under dagen hade det väl gått hyffsat, hon hade inte ätit så bra, och varit lite ledsen till och från, men däremot sovit bra. Imorgon gör vi likadant, hoppas att det går liite bättre.

Nu ska vi sätta oss och dricka kaffe, äta choklad och se på Historieätarna (sjukt bra program). Och så ska vi försöka ignorera vår dotter som skriker, gormar och gråter uppe i sängen. Barnplågeri var det som sagt.

Nu har vi kommit hem igen efter hela dag 3 på dagis. Jag gick dit igen lagom till mellis, då satt Jackie i soffan med fröken Maria och några barn till och läst bok och myste efter sovstunden. Allt hade gått bra, hon hade varit ledsen direkt när jag gick, och sedan lite vid lunchen, men annars hade hon varit glad. Äta hade hon gjort sådär, men det var å andra sidan soppa, så det kan ju också delvis vara en förklaring. Somnat hade hon gjort nästan på en gång de la henne i vagnen. Känns bra! Imorgon tar Tomas över, och då kommer rutinen vara lika som idag. På fredag kanske han kan hämta efter mellis. Och på måndag är det skarpt läge.

Faktiskt lite förvånad över att jag inte tyckte det var värre att lämna henne, trots att hon blev ledsen. Men å andra sidan har hon ju reagerat likadant när vi lämnat hos mor- och farisar, och det har alltid gått över på en gång. Hon måste ju dessutom få en chans att bonda med fröknarna, och det gör hon inte om jag är där. Lika bra att få det överstökat.

När vi kom hem väntade ett litet paket i brevlådan, med nya dagis-nappar. Söta!